Långgruvan.

Hej!
Jag hade hört talats om en övergiven gruvby som ska ligga mellan Norberg- Avesta, det passade oss perfekt vi har en vägbeskrivning och vårt mål är Långgruvan.
 
Långgruvan ligger i skogen mellan Norberg och Avesta. Gruvan nämns i urkunder från 1700-talet och under storhetstiden åren strax före första världskriget lär det ha bott närmare 400 personer här. I April 1944 inträffade ett ras som slukade 600 kvadratmeter skog och detta i kombination med hårdnande konkurrens från större fyndigheter i trakten ledde till nedläggning 1948. Den sista familjen flyttade 1958. 
 
 Efter en stunds bilkörning så är det dags och svänga av.
Vi åker efter en skogsväg med mycket snö, det blir allt svårare att köra så jag bestämmer mig för att parkera och gå den sista biten.
Vi var lite osäkra om vi var på rätt väg och vilken väg vi skulle ta, men bara en kort stund senare så ser vi en skylt som bekräftar att vi är på rätt väg.
Vi följde vägen upp för skogen. 

Och blev fort varse om att vi inte var ensamma, lodjurspår på båda sidor om oss som ledde upp mot Långgruvan nu var pulsen ett snäpp högre.
Vi fortsatte vår vandring och tillslut så kom vi in i gruvbyn, det första vi såg var denna husgrund. 
 
Om man tittar noga så ser man lodjurspår som leder in i öppningen.
Vi fortsatte uppåt.
 och kom fram till ett gigantiskt gruvhål.

Vi stannade en stund och beundrade det vi såg.
Vi vände och gick uppåt och efter en stunds vandring så ser vi kvarlämnade byggnader.
Runt 1960 tar till sist ägarna (Fagersta bruk )
beslutet om att riva/bränna ned alla hus.
Kvar idag står smedjan och transformatorstationen. Båda 2 mycket förfallna.
 
Det var en blandning av förtjusning och skräck jag kände när vi gick om kring bland ruinerna.
Det var alldeles tyst, det var bara jag och Aston och skogen.
Plötsligt så hörde vi hur det brakade till som om en gren gått av jag kände hur jag fick högre puls, vi satt oss ner och kollade runt men vi såg inget.
Vi fortsatte och gick och bara ett tiotal meter så står denna pjäs inför våra ögon.
 
Vi gick uppåt en bit till och då ser vi detta.
Det ska ha funnits 35 bostäder här men det enda man kan se av dessa är grunderna.
Summan av kardemumman så var det en toppen morgon, det var jätte spännande att promenera runt i långgruvan med all övergivna ruiner som står kvar än idag (fantastiskt)
 
Hej så länge! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Aston - Norberg - Ue - avesta - spänning - steve - stevekanalen - urban exploring - äventyr - övergivet - övergivna platser
7

Promenaden i spökbyn

Hej!
Idag på förmidagen så åkte jag och Aston ut på en tur som tog oss runt en massa orter som slutar på Bo
 bla, Knutsbo, Spjutsbo, Erik-Matsbo, Stubersbo.
Efter en tids körning på skogsvägarna så står det ett rådjur mitt på vägen jag saktar ner och får se ytterligare ett rådjur. Aston börjar att skälla så rådjuren blir stela av skräck jag sträcker mig efter kameran
som ligger i väskan som ej är monterad så allt känns som en evighet att få i hop kameran
så dem han springa men jag fick dessa bilder.
 
Nästa gång så har jag kameran monterad och klar.
 
Vi fortsatte vår färd, och efter ett tag så kom till Olofsfors, där var det en massa tomma övergivna hus så vi blev såklart nyfikna och stannade till ,Aston var ivrig och ville ut med detsamma!
 
Vi gick ut från bilen och jag måste säga att det känns underligt men samtidigt spännande att promenera i  denna spökby. Jag läste på och fick då reda på att denna lilla by byggdes för baltiska flyktingar 1940. Senare under åren har man haft platsen som en rekreationsort för trötta husmödrar, men uppsvinget fick man under senare delen av 80-talet då flyktingströmmarna var omfattande.  Invandrarverket lät rusta hela anläggningen; bland annat öppnade man ett dagis i den stora centralbyggnaden.  Fastigheten är på över åtta hektar och lägenheterna finns dels som marklägenheter, dels i flervåningshus. Nåpgot enstaka hus har rivits under årens lopp, men någon verksamhet har det inte varit på Olofsfors sedan invandrarverket stängde i början av 90-talet. 
Och alldeles intill låg denna lilla stuga
Och en hög med hus.
Efter denna lilla visit så bestämde vi oss för att utforska skogen.
Aston älskar att vara i skogen, lika så jag.
Vi gick å gick, och så fick vi syn på denna finna stuga.
Stugan stod mitt i skogen det verkar som om ingen har vart här på år och dar .
Bild tagen innefrån stugan 
 Vilken ordning
Summan av kardemumman så var promenaden i spökbyn ny erfarenhet som blandades av förtjusning och skräck, att det finns sådana platser som bara står är för mig en förundran.
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Aston - foto - knutsbo - rådjur - spjutsbo - stevekanalen - stubersbo - äventyr - övergivet - övergivnaplatser
5