Håksberg!

Hej!
Igår på förmidagen så följde vi väg 56, omkring fem kilometer norr om Ludvika så kommer man till Håksberg.
Orten är uppbyggd kring gruvverksamheten som varade från början av 1700-talet fram till 1979.
Från 1700-talets början och ett par hundra år framåt bröts järnmalm i ett stort gruvområde i Håksberg.
Driften av Håksbergs gruvor präglades av perioder med intensiv verksamhet och flera totalstopp.
 Vi kommer in i Håksberg det första tydliga spår av gruvdriften är det gigantiska Anrikningsverk som man ser från kilometers avstånd.
Anrikningsverket använts till att separera olika ämnen i en blandning eller lösning för att öka koncentrationen av ett specifikt ämne. 
Efter gruvans nedläggning 1979 har de flesta byggnader fått stå kvar och gruvområdets industriella karaktär har i stort bibehållits. Utrustningen i anrikningsverket är till stor del demonterad och själva byggnaden är i dåligt skick. 1950 lät man bygga om anrikningsverket.
Ovan bild så ser du Gruvlaven och centralschaktet
Gruvlaven från 1918 är den äldsta i sitt slag i Sverige som är byggd i betong.
 Håksbergs gruvor hörde under andra världskriget till Tyskgruvorna.
 Malmen exporterades huvudsakligen till Ruhrområdet och användes i Nazitysklands krigsindustri.
 År 1981 stängdes länspumparna och gruvan vattenfylldes upp till ett 30-tal meter under markytan.
 
Allt detta har gjort mig hungrig så vi går tillbaka till bilen och kör vidare mot Hagge som är en tätort i Smedjebackens kommun, belägen vid sjön Haggen.
Det finns en liten stuga bredvid sjön som vi kan låna, för till lagning av lunch.
Det finns en kamin inne i stugan och det passar mig perfekt.
Jag gör upp en eld och inväntar på att stekpannan ska bli varm.
stekpannan är varm så jag lägger i några bamsingar till mig och hundarna.
Det är skönt att vi kan vara inne i stugan och göra mat för det blåser kalt ute och vi är kalla så det är skönt med lite stugvärme.
 Vi känner oss nöjda och mätta så vi tar och beger oss vidare.
Vi är inte långt ifrån Söderbärke och jag har länge velat besöka dess kyrka.
Den nuvarande kyrka med början från 1729 uppfördes på samma plats som den gamla från 1300-tal som återfinns delar i tornet i den nuvarande kyrkan.
  Det finns också ett mindre antal inventarier bevarade härifrån, däribland en dopfunt i gotländsk sandsten från sent 1200-tal, en bibel från 1618, ett epitafium över bruksarrendatorn Reinhold Tersmeden från 1699 och en uppsättning nattvardssilver från 1708.
Kyrkan drabbades av att de nyresta takstolarna blåste ner under en storm i september 1732. Kyrkan stod klar 1734.
Jag tycker det är en vacker kyrka och kyrkan har en fin orgelläktare.
Koret.
 
 
Kyrkan har också ett rejält lås vill jag lova.
Med detta sagt så får detta avsluta våran resa.
Vi tackar dig för du följde med oss idag!
Vi ses snart igen.
 Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1300-tal - anrikningsverk - avslutar - bamsingar - betong - blåste - byggnader - dopfunt - gamla - gruvlave - haggen - hundar - håksberg - kamin - koret - kyrka - nattvarden - nazityskland - ner - nyresta - nöjda - orgelläktare - resa - sandsten - september - silver - sjö - smedjebacken - specifikt - stekpannan - steves.blogg.se - storm - stugan - söderbärke - tyskgruvorna - tätort - under - utrustning - vi ses - ämne
1

Trefaldighetskällorna.

Hej!
Igår på förmiddagen så åkte vi mot Söderbärke, vi svängde sedan av mot Larsbo och in efter den långa skogsvägen som tar oss mot Säter.
Det är flera mils skogsväg innan vi når Säter och knappt ett endaste hus efter vägen.
Jag ser en skyllt som lyder Trefaldighetskällan, vi svänger upp efter pilens riktning och parkerar bilen och går in en bit in i skogen där källan finns.
Enligt gammal folktro hade trefaldighetskällorna läkande kraft.           
          För största möjliga effekt, passade man på att dricka detta hälsobringande vatten på trefaldighetsaftonen, vilken infaller sju dagar efter pingstafton, som i sin tur infaller sju veckor efter påsk. Lämplig dos ska ha varit sju klunkar av vattnet.
 Här samlades människor från byarna i socknarna Söderbärke, Norn, Norrbärke, Norberg, St.Tuna, Gustafs och Silfberg i trefaldighetstid för att dricka av källans läkande krafter.
Strax bakom mig och Aston fanns en avplanande kulle som man dansade på när man druckit av vattnet.
Aston och jag ska också dricka av källan.
Jag öppnar grinden.
Aston är ivrig på att smaka utav källans läkandes krafter. Jag hinner knappt öppna grinden innan han är inne och tar för sig av vattnet.
Vattnet smakar förträffligt!
 Vi dricker sju klunkar utav vattnet och sedan så går vi tillbaka till bilen.
 Solen värmer så skönt och skogen är alldeles tyst, en citronfjäril sätter sig intill mina fötter.
 Vi åker vidare och kommer fram till en vacker sjö.
 
Jag stannar bilen och vi går ut vid denna vackra plats.
Vi åker vidare och kommer fram till en ytterligare källa.
Källan ligger i Gessån och självklart så stannar vi till för en slurk.
 
Jag kan lova att det var bland det godaste vatten jag druckit.
Jag fyller på min vattenflaska så vi har till sen.
Vi åker vidare och vi inträder i Jönshyttan en medeltida bergslagsmiljö strax väster om Säter i Dalarna.
I Jönshyttan smältes på 1500-tal den silvermalm som bröts vid Östra Silvbergs gruva. Idag är inga byggnader bevarade. Vintertid fraktades malmen på slädar över isen och längs den medeltida körvägen vars rester fortfarande kan ses.
 Idag är bara några slagghögar och husgrunder, bland dem grundstenar efter den rike silvbergsfogden Stig Hanssons timmerhus. Han avrättades den 19 maj 1522 för landsförräderi och hans egendom togs i beslag av Gustav Vasa.
Och Gessån som rinner så vackert förbi hyttområdet.
 
Vi åker vidare och kommer till en helt underbar plats. Öster Silvbergs gruva är en sulfidmalmsgruva.  Gruvan är nedlagd men väl synlig än idag genom öppna vattenfyllda gruvhål och stora efterlämnade varphögar.
Sankt Nicolai kapell ligger i anslutning till silvergruvan och uppfördes förmodligen på 1400-talet och byggdes om under 1500-talet. År 1854 revs kapellet då det hotade att falla samman. Kapellets timmer blev byggnadsvirke till gruvan och grundstenarna användes till att mura upp en rödfärgsugn. Altarskåp och träskulpturer från 1400-talet förvaras i Dalarnas museum.
 
 Av de många gravhällar och gravstenar som fanns är bara två kvar.
Vi sätter oss ner en stund, det går en stenmur runt om kyrkogården så vi är mitt i.
Vi går tillbaka till bilen och kör vidare. Vi kommer in till Ulfshyttan en by och f.d. järnbruk i Silvbergs socken.En välbevarad bruksmiljö med anor från 1600-talet.
Det är verkligen en fin plats vi har vart här förut men på vintertid, jag måste säga det att jag tycker om platsen mest på sommartid men vintern har också sin charm.
Intill bilen så har ännu en fjäril gjort oss sällskap.
Vilken toppen dag det har vart, vackra platser fin natur, lugn oh ro, kan det bli så mycket bättre en så.
Vi ses, hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
Aston - Norberg - Norn - bruksmiljö - byggdes - dalarna - dans - dansar - folktro - gravhällar - gravsten - gustav vasa - hund - järnbruk - kapellet - landsförräderi - larsbo - murarna - ringar på vatten - silvergruva - sjö - skog - skogen - slurk - steves.blogg.se - timmer - ulfshyttan

På landet!

Hej!
 
Igår bestämde vi oss för att åka ut på landet och vilket vi gjorde vi åkte bland annat till Bråforsen bergmansby. Bråfors bergsmansby ligger i byn Bråfors i Norbergs kommun, Västmanlands län cirka 5,5 kilometer nordväst om Fagersta. Bergsmansbyn är sedan år 2006 ett kulturreservat med en välbevarad bergsmansgård, som även ingår i Ekomuseum Bergslagen.
Vi fick ett tips om att åka hit av en läsare, och det verkade var ett lagom utflyktsmål.
 
Det är så skönt att komma ut på landet. Här finns det ingen stress på samma sätt som i en stad bara naturen som omfamnar en och all den sköna musik som den bjuder på.
Aston vill ta ett bad och jag kan ej neka honom det.
Efter att Aston roat sig så fortsatte våran vandring.
Vi kom fram till en jättefin gård kallad lilla Bråfors bergmanby.På 1530-talet bestod Bråfors av två bergsmansgårdar som kallades Lilla och Stora Bråfors. Stora Bråfors delades på 1500-talet och Lilla Bråfors delades under 1700-talet. Av gårdarna i Stora Bråfors flyttades en tre kilometer norrut i samband med laga skifte 1830-45 och de båda andra gårdarna slogs ihop i början av 1900-talet. Det är Stora Bråfors (kallad Brategården) på östra sidan om Hyttbäcken och norr om landsvägen som är idag kulturreservat. Den centrala gårdsbebyggelsen med mangårdsbyggnad och flyglar från sent 1700-tal samt bagar-/drängstuga ligger samlad kring ett gårdstun med gräsparterrer. Däromkring finns loftbod, ladugårdar, logar, magasin och uthus. Själva mangården är ett stort tvåvåningshus med brutet sadeltak och panelade, rödfärgade fasader. I huset finns välbevarade vägg- och takmålningar från 1700-talet visande bibliska motiv.
Johan Wikström hette konstnären. 
Han föddes 1763 i Övre Gärdsjö i Rättviks socken och gick som lärling hos sin äldre och mer kände broder Hans under 1770-talet. Han blev sedan aktiv själv.
 
Vi följde vandringsleden som tog oss runt gårdarna.
 
Som ni ser har det börjat dugga lite, men det höjer bara mysfaktorn.
Vi bestämmer oss för att åka vidare. På vägen får vi syn på ett hav med blommor och vi kan inte hejda oss för att busa lite.
Larsbo bruk ligger inte långt här ifrån och jag bestämmer för ett besök där.

Larsbo, före detta järnbruk i Söderbärke socken, Smedjebackens kommun, Dalarna (Dalarnas län). Larsbo, som idag är en liten by, ligger vid det vattendrag, (Larsboån), som förenar sjön Jörken med Norra Barken.
Vi följde Vandringsleden.
Håller den tror ni?
Det gjorde den knakade lite bara men på det stora hela så var den trygg.
Vad tycker du Aston? visst är det Toppen!
Nu bjuder Aston upp till dans igen ,så det är bara för mig att hänga på så gott det går
Jag måste hämta mig en stund du kör slut på mig Aston.
Under brukets storhetstid på 1700-talet bodde nästan 500 personer i Larsbo.
Detta är dessa lämningar till oss ut och ta del av dem.

Av de smedjor, hyttor och kvarnar som funnits kring Larsbo finns idag ett flertal lämningar i form av grunder, slaggrestr, dammvallar och kanaler. Vidare finns ett flertal slagghus från brukstiden kvar. Dessa bygges under 1780- och 1790-talen och var ursprungligen vitputsade. Den ursprungliga bruksherrgården, Larsbo gård, finns inte längre kvar. En liten herrgårdsbyggnad med flyglar, som sannolikt var inspektorbostaden, är dock bevarad. Kvar finns också en kvarnbyggnad, en järnbod och en klensmedja med bostad. Det gamla hammar- och hyttområdet kring Larsboån köpte föreningen Larsbo bruks vänner nyligen för en krona av Bergvik Skog. I samband med det inleddes bland annat en restaurering av järnmagasinet som är daterat till 1782.

Nu började de att regna ganska så kraftigt. Jag tror att även kossorna ville vara ifred och ta skydd.
Vi hoppar in i bilen och åker mott Söderbärke, vi letar efter en plats som vi kan äta på vi åker upp mot Kyrkan och vilket toppen ställe som vi hittade utsikt mott sjön.
med gårdagens sallad oh så cola och denna utsikt
vi somnade till en timme efter maten.
Den här dagen har varit skön på de sättet att inget har verkligen inte stört mig.
Med det sagt så måste vi säga hejdå!
Men vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
broder - bråforsen - gårdar - herrgård - jörken - landet - landet - lars bruk - larsbo - sverige - söderbärke - vandringsled - västmanland - våsterås