Håksberg!

Hej!
Igår på förmidagen så följde vi väg 56, omkring fem kilometer norr om Ludvika så kommer man till Håksberg.
Orten är uppbyggd kring gruvverksamheten som varade från början av 1700-talet fram till 1979.
Från 1700-talets början och ett par hundra år framåt bröts järnmalm i ett stort gruvområde i Håksberg.
Driften av Håksbergs gruvor präglades av perioder med intensiv verksamhet och flera totalstopp.
 Vi kommer in i Håksberg det första tydliga spår av gruvdriften är det gigantiska Anrikningsverk som man ser från kilometers avstånd.
Anrikningsverket använts till att separera olika ämnen i en blandning eller lösning för att öka koncentrationen av ett specifikt ämne. 
Efter gruvans nedläggning 1979 har de flesta byggnader fått stå kvar och gruvområdets industriella karaktär har i stort bibehållits. Utrustningen i anrikningsverket är till stor del demonterad och själva byggnaden är i dåligt skick. 1950 lät man bygga om anrikningsverket.
Ovan bild så ser du Gruvlaven och centralschaktet
Gruvlaven från 1918 är den äldsta i sitt slag i Sverige som är byggd i betong.
 Håksbergs gruvor hörde under andra världskriget till Tyskgruvorna.
 Malmen exporterades huvudsakligen till Ruhrområdet och användes i Nazitysklands krigsindustri.
 År 1981 stängdes länspumparna och gruvan vattenfylldes upp till ett 30-tal meter under markytan.
 
Allt detta har gjort mig hungrig så vi går tillbaka till bilen och kör vidare mot Hagge som är en tätort i Smedjebackens kommun, belägen vid sjön Haggen.
Det finns en liten stuga bredvid sjön som vi kan låna, för till lagning av lunch.
Det finns en kamin inne i stugan och det passar mig perfekt.
Jag gör upp en eld och inväntar på att stekpannan ska bli varm.
stekpannan är varm så jag lägger i några bamsingar till mig och hundarna.
Det är skönt att vi kan vara inne i stugan och göra mat för det blåser kalt ute och vi är kalla så det är skönt med lite stugvärme.
 Vi känner oss nöjda och mätta så vi tar och beger oss vidare.
Vi är inte långt ifrån Söderbärke och jag har länge velat besöka dess kyrka.
Den nuvarande kyrka med början från 1729 uppfördes på samma plats som den gamla från 1300-tal som återfinns delar i tornet i den nuvarande kyrkan.
  Det finns också ett mindre antal inventarier bevarade härifrån, däribland en dopfunt i gotländsk sandsten från sent 1200-tal, en bibel från 1618, ett epitafium över bruksarrendatorn Reinhold Tersmeden från 1699 och en uppsättning nattvardssilver från 1708.
Kyrkan drabbades av att de nyresta takstolarna blåste ner under en storm i september 1732. Kyrkan stod klar 1734.
Jag tycker det är en vacker kyrka och kyrkan har en fin orgelläktare.
Koret.
 
 
Kyrkan har också ett rejält lås vill jag lova.
Med detta sagt så får detta avsluta våran resa.
Vi tackar dig för du följde med oss idag!
Vi ses snart igen.
 Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1300-tal - anrikningsverk - avslutar - bamsingar - betong - blåste - byggnader - dopfunt - gamla - gruvlave - haggen - hundar - håksberg - kamin - koret - kyrka - nattvarden - nazityskland - ner - nyresta - nöjda - orgelläktare - resa - sandsten - september - silver - sjö - smedjebacken - specifikt - stekpannan - steves.blogg.se - storm - stugan - söderbärke - tyskgruvorna - tätort - under - utrustning - vi ses - ämne
1

Jätturnsgrottan!

Hej!
Igår så tog Aston och jag bilen och körde mot Smedjebacken.
I Smedjebackens kommun ligger det vackra naturreservatet Jätturn och det är dit vi ska.
 Vid naturreservatet så finner man vandringsleder. Liten kalkstensgrotta som man kan ro till, i lånad eka som finns vid sjökanten precis vid grillplatsen och kolarkojan.
 
Under 1700-talet fanns här tre kalkstensgrottor, men endast en kan besökas. Enligt sägnen ska Engelbrekt, Sten Sture den d ä och Drottning Kristina ha besökt grottan och det ska även jag och Aston göra.
 
Jag hade en vägbeskrivning till grottan som vi följde, som lyd: den gamla parkeringen och ingången längs riksväg 50 är avstängd. Åk istället via Pollackssund - Stora Bråfall, antingen via Ulfshyttan eller Smedjebacken. Från parkeringen är det ca 2,5 km till sjön Jätturn.
 
Vi parkerar bilen och följer stigen som tar oss in i den djupa skogen.
Jätturn omfattar skog, ängar och myrar runt tre sjöar; Jätturn, Vitturn och Sävsjön.  
Det var alldeles tyst i skogen du vet så där skönt tyst som det är i en skog.
Fjärilarna cirkulerade runt oss, det var som om dom följde efter oss, jag kunde inte motstå att fota dem.
Dom är så fina med alla sina färger. Vi går vidare på färden mot grottan.
  I reservatets norra del, sydväst om Sävsjön, ligger lämningar efter Lilla Bråfall. Torpet togs upp 1650 och brann ner till grunden 1934.
 
Vi fortsätter att vandra. Vi går uppför och nerför och vi går och går och jag inser att vi har gått fel, vi kommer bara allt längre in i den djupa skogen.
Vi hade plockat kantareller som fanns i överskott efter sidorna så vi glömde helt bort tiden och därför så gick vi så fel, det fanns så mycket kantareller så vi till och med lämnade kvar.
Nu får vi koncentrera oss och hitta till grottan som är vårt mål.
Det är bara att vända och gå tillbaka. Vi hade verkligen gått långt och tillslut så kommer vi fram till en informationsskylt som vi tidigare hade gått förbi i vårt blindo.
Det fanns en karta på informationsskylten över naturreservatet där grottan var utmärkt.
Nu var det bara att följa vägen som leder oss till grottan.
 
Det blir mycket lerig terräng så ett tips är att ta med sig stövlar. Äntligen så kommer vi fram till grillplatsen och ser grottan ,vilken fröjd!
 Vi sätter oss ner och vilar och njuter av vad vi ser.
Det finns en eldstad och en kolarkoja som går att få sin vila i, och i sjökanten så finns det två ekor som man kan låna.
 
Nu är det dags att ro över till grottan. Aston vill inte hoppa i ekan så han får vänta på mig.
Jag börjar att ro över till grottan, det är så vackert här, man blir alldeles lugn och fridfull.
På grottans väggar finns ristningar av initialer, varav de äldsta är från 1600-talet. Jätturngrottan är en av vårt lands äldsta natursevärdigheter.
Grottan är inte stor men ger i alla fall en mäktig känsla att glida in i grottan. Ljuset som kommer in ger en varm härlig mystisk känsla.
Jag sitter i ekan och kollar på alla namnen en bra stund, tillslut så skäller Aston till och jag får ro tillbaka.
Det har vart en bra dag här i Jätturns reservat mycket skog och så blev det mycket kantareller och så  hittade vi grottan tillslut. Nu är det dags att gå tillbaka till bilen.
Vi ses snart igen hej så länge! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

                               

1600-tal - Aston - brann - bråfall - fjäril - fjärilar - fota - grillplats - grotta - historia - jätturn - jätturnsgrottan - kalkstensgrotta - kantareller - mystiskt - skog - smedjebacken - steve - stevekanalen - sävsjön - terräng - torp - utflyktsmål - äventyr - överskott

Tombo isgruva.

Hej!
Idag på morgonen så tog vi bilen och åkte efter riksväg 66 från Smedjebacken mot Fagersta vi svängde av mot Söderbärcke. 7 kilometer  väster om Söderbärke i  södra Dalarna  ligger  Tombo  gruvorna.   Gruvorna ligger i ett naturreservat.
Det är speciellt en av gruvorna som lockar Tombo isgruva som
hör till Tolvsbofältet som ligger mellan sjöarna Stora och Lilla Flatnan. Här började malmen brytas från 1600-talet fram till 1918. Malmen fraktades ner  till masugnarna i Söderbärke och ansågs ha mycket  god kvalitet.
Efter några mil så ser vi en skylt där det står Tombo gruva och svänger av till vänster och in på en  enslig skogsväg, vägen var täckt med nysnö vi är helt ensamma, och vi var långt hemifrån, här vill man inte få fel på bilen eller hamna i diket.
 Efter ca:1 mil på denna väg så kommer vi äntligen fram till nästa skylt, nu är vi nära ,men vi inser att vi inte kan komma längre med bil och det har kommit mycket snö under natten så det blir svårt att parkera utan att fastna, så jag skottar en ruta att parkera på.
 
Vi gick efter pilens riktning och pölsade  fram igenom snön som gick strax under knäet.
Vägen tog oss in långt in i skogen det var så tyst så det ringde lite i öronen.
Det var tungt att gå men jag var starkt beslutsam att vi skulle få se grottan.
och efter 30min så var vi äntligen framme.
 Speciellt intressant med denna gruva är ett av dagbrotten som har isbildning hela året. Isen sprider kyla, de gröna lavarna och ljudet av vattendroppar skänker en härlig stämning åt denna miljö.
 
Vi satt oss ner i grottan och snaskade på en Gustafskorv.
Vi började bli lite nerkylda så det var dags att gå tillbaka till bilen, Men först lite mera Gustafskorv åt Aston.
Summan av kardemumman så var gruvan helt fantastiskt och jag kan rekommendera ett besök där.
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
Aston - dalarna - dalarna - fagersta - gruvor - gustafskorv - historia - isgruva - malm - massugn - smedjebacken - steve - stevekanalen - söderbärke - tombo - äventyr
2