Mitt in i skogen så låg där en lave.

Hej!
 
Igår så bestämde vi oss för att åka söder om Grängesberg det finns nedlagda gruvor överallt där, och det är speciellt en som lockar oss som ligger  Mossgruvans samhälle.
Sköttgruvanslave är den som vi vill se.
 
Mossgruvan, är ett före detta gruvsamhälle i Ljusnarsbergs kommun, Västmanland (Örebro län). Samhället har vuxit upp kring de två gruvorna Mossgruvan och Sköttgruvan, som upptäcktes på 1870-talet.
1956 byggdes ny gruvanläggning vid Sköttgruvan som stängdes 1972 när man nått 347-metersnivån.
Ända in på mitten av 1900-talet använde man sig i Sverige av lavar byggda av trä. Från slutet av 1910-talet och framåt byggdes de även i betong och blev allt högre. Den första laven i betong i Sverige byggdes i Kärrgruvan utanför Norberg år 1916.
Vi älskar platser som dessa för oss är så är det vackert! och det är roligt att fota i denna miljö, för mig så blir bilderna konst. Jag hittar en ingång och kommer in till det som en gång var ett fungerande kontor till gruvsamhället.
Det var kusligt och samtidigt spännande.
Jag gick igenom en korridor som tog mig fram till laven.
 Jag går upp för trapporna som leder mig upp för gruvlaven.
 
Det är sjuvåningar högt och det kändes lite svajigt när man gick uppför för trapporna som var byggda av järngaller, en del av gallren satt lösa så det var lite nervöst för det var högt ner.
När jag kom upp på den sjätte våningen så står där ett Uppfordringsverk.
Uppfordringsverk är en maskin för transportering av material från ett lägre till ett högre plan.
 
Det fanns inga fönsterrutor så det blåste en hel del och snön hade kommit in och täkt golvet och en del av uppfordringsverket.
Jag ställer mig mot ett fönster och tittar ut och får en otrolig utsikt.
Jag står där en lång stund och beundrar utsikten. Jag bestämmer mig för att gå ner igen och väl därnere så behöver jag gå på toa men det är någon som hunnit före dessvärre haha.
Vi lämnar detta underbara ställe och åker vidare ner mot Grängesberg.
Bara en bit nedanför gruvlaven så ser jag detta fina hus, det hänger gardiner i fönsterna men det ser väldigt spökligt och övergivet ut. 
Vi åker vidare in mot Grängesberg och strax innan Grängesberg på min vänstra sida så ser jag ett stort ett gigantiskt hjul som väcker vårt intresse.
Lombergshjulet är ett rekonstruerat Polhemshjulet som står vid södra infarten till Grängesberg i Ludvika kommun. Lombergshjulet var i drift från 1822 till början av 1900-talet och brann ner 1934. År 2002 återinvigdes en kopia av Lombergshjulet på sin ursprungliga plats.
 
Lombergshjulet är ett så kallat överfallshjul vilket innebär att vattnet påförs ovanifrån. Fördelen är att detta system kräver lite vatten, men en stor höjdskillnad som åstadkoms genom hjulets stora diameter. Vattnet till Lombergshjulet togs från Lombergs konstdamm och leddes via ett nedgrävt rör fram till hjulets högsta punkt. Rörledningen var 90 meter lång och hade en diameter av 0,5 meter. Ledningen transporterade upp till 1 kubikmeter vatten per sekund. Den mäktiga hjulaxeln har en längd av 4,5 meter och en diameter av 0,3 meter. Hjulaxelns vevarmar är 1,8 meter långa. Hjulgraven är åtta meter djup, fyra meter bred och byggd i bearbetad gråsten.
 
Vi kommer in i Grängesberg och upptäcker fort ett industriområde som lockar oss.
Över mer än halva området står öde och det påminner om nått som man sett på film. 
Aston älskar att leka i snön och här finns det rikt med snö så det är bara att hänga på så gott det går.
Efter det vi lekt färdigt så åker vi vidare mot Ludvika. Vårt sista mål är Klenshyttan.
Klenshyttan är en småort och bergsmansby i Ludvika socken i Ludvika kommun, belägen 11 km sydväst om Ludvika, vid riksväg 50 mellan Grängesberg och Ludvika. I Klenshyttan framställdes tackjärn under 315 år av oavbruten drift, från 1605 till 1920. Anläggningen ägs idag av Ludvika kommun. Hyttan ingår i Ekomuseum Bergslagen. Kvar finns idag den väl bevarade masugnsbyggnaden och rostugnen samt herrgården. Av rådstugan återstår bara ytterväggarna i slaggsten. På området står även en liten kalkugn som uppfördes av slagg, gråsten och tegel. För övrigt finns kolhusruin, dammvall, malmtorg, slaggvarpar och fyra malmbås samt en smideshärd
.
Det är dags för oss att åka hemåt, men vilken toppen dag det var!

Summan av kardemumman så var det kul och spännande att fota i gruvlaven. Det var fint att se så mycket snö, miljöerna var toppen!
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ABB - Aston - bergslagen - dalarna - foto - foto konst - klenshyttan - konstnär - ljusnarberg - lombergshjulet - ludvika - maskin - mossgruvan - spökligt - steve - stevekanalen - uppfordringsverk - västmanland - örebro

Blå Grottan

Hej!
I morse så åkte jag och Aston till Norberg där finns det en massa schysta ställen och fota på
Vi stannade till vid en parkering nära Polhemshjulet.
Vi gick efter en led i skogen som tog oss till en byggnad (Polhemshjulet)
 
Polhemshjulet är ett vattenhjul som byggdes 1877 och ersatte flera äldre och mindre vattenhjul. Det drev stånggången som förde kraften till gruvor runt om i Kärrgruvan. Då kunde pumparna där hållas igång dag och natt. Stånggångens rörelse förgrenades i olika riktningar med hjälp av vändbrottet härintill. När klockan på stånggången tystnade var det dags för konstvaktaren att reparera och för gruvarbetarna att lämna botten på gruvan.
 

Christopher Polhem född 18 december 1661 i Tingstäde, död 30 augusti 1751 i Stockholm, var en svensk uppfinnare, industrialist och Kommendör av Nordstjärneorden, kallad "den svenska mekanikens fader".

Om ni vänder på en femhundralapp så ser ni hur han såg ut, Ganska så ståtlig karl.

Vi fortsatte vår färd upp till Nya Lapphyttan ett utomhusmuseum och medeltida besöksmål. Här visas hur en medeltida järnframställningsplats såg ut och användes. På Nya Lapphyttan får du berättelsen om ett sätt att göra järn som var nytt för tusen år sedan – men som fortfarande är modernt.

Visste du, att när Sverige blev ett rike, för nästan tusen år sedan, var järnet från Bergslagen avgörande? Om detta handlar Nya Lapphyttans berättelse, men också om den tidiga medeltidens människor och deras liv och tankar.

 

 

 

 

 

 

Det var skönt att promenera runt i denna miljö och låta fantasierna flöda.

Vi satt oss ner ett tag och njöt av den vackra miljön och tystnaden.

 

När vi hade vilat ett tag så åkte vi vidare mot Klackberg och gick upp mot dom övergivna gruvhålen vi kom fram till en otrolig plats med en lång gruvtunnel.

 

 

 

 

 

 

Vi gick igenom tunneln och gick ner för en backe som tog oss vidare på vår promenad.

Vi kom fram till en skylt där det stod Blå grottan så vi blev nyfikna och gick efter pilens riktning.

och då kom vi till denna pärla, en grotta med flera gångar och vattnet som rann och droppade så det ekade i grottsalen det var vackert.

 

Summan av Kardemumman så var Blå Grottan en pärla och att promenera i medeltidabyn var avkopplande och spännande.

Hej så länge!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

 

 

Aston - Norberg - foto - grotta - gruva - natur - polhemshjulet - stevekanalen - västmanland - äventyr
3