Mitt in i skogen så låg där en lave.

Hej!
 
Igår så bestämde vi oss för att åka söder om Grängesberg det finns nedlagda gruvor överallt där, och det är speciellt en som lockar oss som ligger  Mossgruvans samhälle.
Sköttgruvanslave är den som vi vill se.
 
Mossgruvan, är ett före detta gruvsamhälle i Ljusnarsbergs kommun, Västmanland (Örebro län). Samhället har vuxit upp kring de två gruvorna Mossgruvan och Sköttgruvan, som upptäcktes på 1870-talet.
1956 byggdes ny gruvanläggning vid Sköttgruvan som stängdes 1972 när man nått 347-metersnivån.
Ända in på mitten av 1900-talet använde man sig i Sverige av lavar byggda av trä. Från slutet av 1910-talet och framåt byggdes de även i betong och blev allt högre. Den första laven i betong i Sverige byggdes i Kärrgruvan utanför Norberg år 1916.
Vi älskar platser som dessa för oss är så är det vackert! och det är roligt att fota i denna miljö, för mig så blir bilderna konst. Jag hittar en ingång och kommer in till det som en gång var ett fungerande kontor till gruvsamhället.
Det var kusligt och samtidigt spännande.
Jag gick igenom en korridor som tog mig fram till laven.
 Jag går upp för trapporna som leder mig upp för gruvlaven.
 
Det är sjuvåningar högt och det kändes lite svajigt när man gick uppför för trapporna som var byggda av järngaller, en del av gallren satt lösa så det var lite nervöst för det var högt ner.
När jag kom upp på den sjätte våningen så står där ett Uppfordringsverk.
Uppfordringsverk är en maskin för transportering av material från ett lägre till ett högre plan.
 
Det fanns inga fönsterrutor så det blåste en hel del och snön hade kommit in och täkt golvet och en del av uppfordringsverket.
Jag ställer mig mot ett fönster och tittar ut och får en otrolig utsikt.
Jag står där en lång stund och beundrar utsikten. Jag bestämmer mig för att gå ner igen och väl därnere så behöver jag gå på toa men det är någon som hunnit före dessvärre haha.
Vi lämnar detta underbara ställe och åker vidare ner mot Grängesberg.
Bara en bit nedanför gruvlaven så ser jag detta fina hus, det hänger gardiner i fönsterna men det ser väldigt spökligt och övergivet ut. 
Vi åker vidare in mot Grängesberg och strax innan Grängesberg på min vänstra sida så ser jag ett stort ett gigantiskt hjul som väcker vårt intresse.
Lombergshjulet är ett rekonstruerat Polhemshjulet som står vid södra infarten till Grängesberg i Ludvika kommun. Lombergshjulet var i drift från 1822 till början av 1900-talet och brann ner 1934. År 2002 återinvigdes en kopia av Lombergshjulet på sin ursprungliga plats.
 
Lombergshjulet är ett så kallat överfallshjul vilket innebär att vattnet påförs ovanifrån. Fördelen är att detta system kräver lite vatten, men en stor höjdskillnad som åstadkoms genom hjulets stora diameter. Vattnet till Lombergshjulet togs från Lombergs konstdamm och leddes via ett nedgrävt rör fram till hjulets högsta punkt. Rörledningen var 90 meter lång och hade en diameter av 0,5 meter. Ledningen transporterade upp till 1 kubikmeter vatten per sekund. Den mäktiga hjulaxeln har en längd av 4,5 meter och en diameter av 0,3 meter. Hjulaxelns vevarmar är 1,8 meter långa. Hjulgraven är åtta meter djup, fyra meter bred och byggd i bearbetad gråsten.
 
Vi kommer in i Grängesberg och upptäcker fort ett industriområde som lockar oss.
Över mer än halva området står öde och det påminner om nått som man sett på film. 
Aston älskar att leka i snön och här finns det rikt med snö så det är bara att hänga på så gott det går.
Efter det vi lekt färdigt så åker vi vidare mot Ludvika. Vårt sista mål är Klenshyttan.
Klenshyttan är en småort och bergsmansby i Ludvika socken i Ludvika kommun, belägen 11 km sydväst om Ludvika, vid riksväg 50 mellan Grängesberg och Ludvika. I Klenshyttan framställdes tackjärn under 315 år av oavbruten drift, från 1605 till 1920. Anläggningen ägs idag av Ludvika kommun. Hyttan ingår i Ekomuseum Bergslagen. Kvar finns idag den väl bevarade masugnsbyggnaden och rostugnen samt herrgården. Av rådstugan återstår bara ytterväggarna i slaggsten. På området står även en liten kalkugn som uppfördes av slagg, gråsten och tegel. För övrigt finns kolhusruin, dammvall, malmtorg, slaggvarpar och fyra malmbås samt en smideshärd
.
Det är dags för oss att åka hemåt, men vilken toppen dag det var!

Summan av kardemumman så var det kul och spännande att fota i gruvlaven. Det var fint att se så mycket snö, miljöerna var toppen!
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ABB - Aston - bergslagen - dalarna - foto - foto konst - klenshyttan - konstnär - ljusnarberg - lombergshjulet - ludvika - maskin - mossgruvan - spökligt - steve - stevekanalen - uppfordringsverk - västmanland - örebro

Lyckliga gatan.

Hej!
 
Jag och Aston tog bilen igår och styrde mot Björnhammaren som är ett litet samhälle i Bo socken i Hallsbergs kommun, södra Örebro län.
Tidigare så har platsen även kallats nedre Gryt eller nedre hammaren.
Björnhammar är uppbyggt runt den industri som funnits på bruksplatsen. Här fanns i början av 1900-talet en glasfabrik. Där tillverkades glas som brukar gå under benämningen "Gryts Glas".
Här fanns också tidigt en tråddragerifabrik tillhörande Gryts bruk där man förberedde järntråd för tillverkning av spik. Den färdigbehandlade tråden fraktades sedan till spikfabriken i Gryt några kilometer längre norrut, där tråden slogs och kapades till spik. Den gamla tråddragerifrabriken brann ned 1958, men i dagsläget är hela spiktillverkningen integrerad och lokaliserad vid en ny fabrik i Björnhammar. Spikfabriken är mest känd för sin N:o 1, spik.
 
Vi åker efter riksväg 51 som tar oss mot vårt mål.
Mitt ute i skogen fem mil från Örebro ligger Björnhammar - en till stor del övergiven bruksort. Fast, efter småortsavgränsningen 2005 är det inte längre än ort eftersom här bor mindre än 50 personer, i början av 90-talet bodde det över hundra personer i samhället nu finns det knappt ett tjugotal.
Vi kommer in i Björnhammaren och parkerar bilen och kliver ut och det är alldeles tyst, vi mötts av vackra byggnader som är helt övergivna.
 
Här känns det som om sista spadtaget är tagen.
Gullans affär låg i byns centrum och här fanns allt, sägs det. Det lär ha varit affär i huset sedan 30-talet och runt 1989-90 slog Ica-butiken i byn igen för gott.
Vi gick vidare och över en bro som tog oss in på ett villakvarter. Här finns en hel gata med övergivna villor. Den kallades i fordom lyckliga gatan. 
På vissa av villorna så var panelen borta det saknades fönster och dörrar och på andra så var fönsterrutor krossade.
Här har man fått bråttom.
(Om du tänker besöka Björnhammaren så visa hänsyn och respekt till dem boende)
 
Vi bestämde oss för att åka vidare vi åkte igenom Hjortkvarn och då får jag syn på detta hus.
När jag kommer närmre huset så er jag att det brunnit.
Tragiskt man undrar ju vad som hänt här.
Vi bestämde oss för att åka vidare och strax efter Örebro så fick vi syn på denna goding som hade lämnats i kanten av en skogsglänta
Summan av kardemumman så var det en spännande dag och känslomässig.
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Aston - Ue - björnhammaren - gryt - historia - lyckliga gatan - spikfabrik - stevekanalen - urban exploring - äventyr - örebro - örebrolän - övergivet - övergivna platser

Skön graffiti- konst i Lindesberg den lilla staden med enorma väggmålningar

 
 
 
Hej!
Igår tog jag och Aston bilen mot Arboga.
Vi åkte genom Färna, den krokiga vägen tog oss till Kolsva sedan Köping och därifrån vidare till Arboga.
väl i Arboga så passade vi på med ett besök till en av Arbogas kyrkor (Heliga Trefaldighets Kyrka)
 
 Heliga Trefaldighets kyrka byggdes ursprungligen av franciskanerbröderna och påbörjades 1256. Kyrkan var inte klar förrän under 1300-talet och bestod då av mittskeppet och sidoskeppet. Kyrkan fick sin nuvarande storlek på 1400-talet. Tornet byggdes under 1600-talet och tog mer än 30 år att bygga.
 Efter besöket i kyrkan så lämnade vi Arboga och styrde mot Fellingsbro ett stationsamhälle som tillhör Örebro Län. Jag har hört talats om att här ska finnas en gravsten till minne av dom drabbade från Fellingsbro som omkom i Estoniakatastrofen.
Estoniakatastrofen var en stor sjöolycka i Östersjön den 28 september 1994, då färjan och passagerarfartyget M/S Estonia förliste efter att fartygets bogvisir lossnat i hårt väder på öppet hav under färd från Tallinn till Stockholm. Enligt officiella rapporten fanns 989 personer ombord varav 852 förolyckades. Av den största nationalitetsgruppen svenskar omkom 501 av 552 ombord. Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten genom tiderna och en av de dödligaste över huvud taget under sent 1900-tal.
(Vi tänker på er alla som omkom i Estoniakatastrofen)
 
Nä nu behöver en karl som jag muntras upp och vad passar då bättre än stupa?
Strax norr om Fellingsbro finns Sveriges enda stupa. Den är 11 meter hög och invigdes år 1988 av Dalai Lama.
En stupa (sanskrit: stupa 'hårtofs', 'krön' eller 'topp) är en buddhistisk kultbyggnad, vanligen på en omgärdad och rikt utsmyckad plats. Stupan är också känd under sitt tibetanska namn chörten.
 
En lugn och harmonisk plats att vara på.
En stupa är även en symbol för en Buddhas upplysta sinne. Varje del av stupan symboliserar en aspekt av Buddhas lära. Det finns 8 olika typer stupor som alla korresponderar till olika delar av Buddha Shakyamunis liv. Det finns ytterligare en typ av stupa som kallas Kalachakrastupa. Denna stupa anses beskydda mot krig och negativa energier. Det är den mest sällsynta typen.
 
Vi hade ännu ett mål, Lindesberg (Paint the city) den lilla staden med enorma väggmålningar som lyser upp i tillvaron. Det här måste jag bara se med egna ögon.
 
 
 
De flesta Konstnärerna i projektet har sin bakgrund inom graffiti, samtliga målningar är gjorda med sprayburk.
Många kommuner har nolltolerans mot sprayfärg men genom detta arbete vill man visa att den även kan användas till andra motiv än traditionell graffiti.
Det var mäktiga målningar vill jag lova!
 
Och efter att vi hade beundrat konstverken så åkte vi mot Örebro, Efter nån kilometers bilkörning så såg vi denna skylt.
Håla Hult! det är ju för bra att vara sant! Jag visste att det ska finnas ett övergivet Sanatorium i Håla Hult
 Vi svängde av upp mot skogen på smala vägar som ledde oss till slut till Sanatoriet.
 
Sanatorier byggdes runt om i vårat avlånga land för att kunna ta hand om patienter med sjukdomen lungtuberkulos som är en infektionssjukdom som oftast drabbar lungorna. Stora sjukhuskomplex anlades ,ofta helt för sig självt ute i skogen där naturen var bra. Ofta var dessa platser högt belägna eller invid vattendrag då de klimatologiska förhållandena ansågs hjälpa läkandeprosessen av sjukdomen. 
 
En mycket vacker byggnad med flyglar som breder ut sig
Men till slut så får jag dåliga vibbar av platsen och bestämmer mig för att åka vidare.
Mot Örebro!
 
Örebro är en tätort vid Hjälmarens västra strand i Närke, samt centralort i Örebro kommun och residensstad i Örebro län. Örebro är Sveriges sjätte största tätort.
 
Väl framme så besökte vi Nikolaikyrkan
En upptecknad muntlig tradition från 1600-talet gör gällande att det var köpmän från Lübeck som lät bygga kyrkan. Den började byggas under andra hälften av 1200-talet, men stod sannolikt inte färdig förrän i mitten av 1300-talet. Det finns romanska stildrag i de äldsta delarna, men under byggnadstiden gjorde sig en modernare stil gällande, och därför är den gotiska stilen påfallande i de yngre delarna.
 
Från kyrkan var det inte långt till slottet.
Örebro slott är beläget på en holme i Svartån i Örebro, Närke. Det uppfördes ursprungligen som en försvarsborg, sannolikt i mitten av 1300-talet. Byggherre var troligen kung Magnus Eriksson. Under Hertig Karls tid byggdes borgen om till ett renässansslott. Det hade redan då till stor del förlorat sin roll som försvarsanläggning. Ytterligare ombyggnationer har ägt rum genom årens lopp. Den senaste större exteriöra förändringen ägde rum i slutet av 1800-talet, då slottet byggdes i en historieromantisk stil. En rad viktiga riksdagar och möten har ägt rum på slottet. Sedan 1764 fungerar slottet som residens för landshövdingen i Örebro län. Örebro slott är statligt byggnadsminne sedan 1935.
Jag och en kanon!
Summan av kardemumman så tyckte jag om stupan i Solbo en rogiven plats som jag tänker besöka igen
och all skön graffiti- konst i Lindesberg den lilla staden med enorma väggmålningar som fick en att häpna.
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
Aston - fellingsbro - foto - graffiti - historia - hålahult - konstnär - kyrka - slott - solbo - stevekanalen - äventyr - örebro
2