Landsväg 66.

 
 
Hej!
Idag på förmiddagen så körde vi mot Ludvika vi åkte efter landsväg 66.
Om du har åkt efter den vägen uppåt Ludvika så vet du vad jag menar när jag säger att man kommer till en otroligt vacker plats.
En rastplats som heter Natur Rastplatsen Barken, det går inte att missa den otroliga utsikten över sjön.
Jag stannar alltid till när jag åker förbi och blickar ut över sjön, jag får en känsla av frihet när jag befinner mig på denna plats.
Man känner hur hösten smyger sig på det märks i den lite råare luften. och det tror jag inte har undgått någon.
Men det finns en tjusning även med hösten.
Höstens alla färger är en av de vackraste årstiderna, när löven byter färger och när morgon frosten glimrar på gräsmattorna, det tycker jag är vackert.
 
Vi fortsätter efter 66an mot Ludvika och kör upp mot Flogbergets gruvor.
Flogbergets gruva är en av Sveriges få besöksgruvor.
En järngruva med dagbrott, stollgång, lave, kalkälsande flora och mineralutställning.
En upplevelserik miljö för alla. Gruvan har ett mycket naturskönt läge på toppen av berget med en fantastisk utsikt.
Man bedrev gruvdrift redan under 1500-talet men det var först 1873 som brytning påbörjades i större skala. Malmen som bröts var kalkrik skarnjärnsmalm. 
Driften lades ner redan 1899 men återupptogs igen 1906. Då var det stor invigning av den dåvarande kronprins Gustaf Kung Gustaf V.
 1918 stängdes gruvan för gott och all utrustning monterades ner och såldes. Naturen tog tillbaka det den en gång så frikostigt delat med sig av och gruvan växte långsamt igen.
 
 
I mitten på 1980-talet öppnades gruvan som en av Sveriges få besöksgruvor. Åter igen kan man vandra i de gamla dagbrotten och själv se spåren på bergväggarna efter tillmakning, krut och till sist dynamitens sprängkraft.
Lingon fanns det gott om runt gruvområdet.
 Det har verkligen varit en trevlig upplevelse här på flogbergets gruvor. Det krävdes stor yrkesskicklighet för att få loss bergets skatter.
 
Vi lämnar gruvorna ock kör vidare in mot Ludvika.
Ludvika Gammelgård är en hembygdsgård och ett friluftsmuseum i Dalarna. Här finns en bergsmansgård med tillhörande byggnader som till skillnad från andra hembygdsgårdar står på sin ursprungliga plats. Vid Ludvika Gammelgård finns även ett gruvmuseum och en fungerande konstgång.
 
Gårdens namn har varierat, den äldsta skrivningen från 1563 är Maranäs gård. Sedermera har den hetat bland annat Jonas Halvars nedre Marnäs och Sjöbergska gården.
dess byggnader och museer drivs idag av Ludvika hembygdsförening.
Det finns även en välskött örtagård.
Vi går in i örtagården och sätter oss och njuter av solen
Här finns blommor av alla dess slag.
Efter vår villa i örtagården så går vi tillbaka in på gården igen.
Det är en stor gård och mycket att se på.
Vi går ner till gruvmuseet som ligger Söder om järnvägsspåret.
Ett gruvmuseum som är ett tekniskt museum över äldre gruvteknik med friluftsuppställning av gamla gruvbyggnader och maskiner för malmbrytning.
Aston öppnar grinden och så går vi ner till museet.
 
Det har varit en fin dag här i Ludvika och vilken gård sen, ja det har vart kanon.
Vi avslutar med dessa får.
Hade så gott  hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
Aston - bergväggarna - blomma - blommor - dagbrotten - dalarna - dynamit - flogberget - gruva - gruvor - hembygdsgård - heta solen - landsväg 66 - malm - solen - sprängkraft - spåren - steve - steve.blogg.se - sverige - sweden - tillmakning - utflyktsmål - vandra - örtagård

Tombo isgruva.

Hej!
Idag på morgonen så tog vi bilen och åkte efter riksväg 66 från Smedjebacken mot Fagersta vi svängde av mot Söderbärcke. 7 kilometer  väster om Söderbärke i  södra Dalarna  ligger  Tombo  gruvorna.   Gruvorna ligger i ett naturreservat.
Det är speciellt en av gruvorna som lockar Tombo isgruva som
hör till Tolvsbofältet som ligger mellan sjöarna Stora och Lilla Flatnan. Här började malmen brytas från 1600-talet fram till 1918. Malmen fraktades ner  till masugnarna i Söderbärke och ansågs ha mycket  god kvalitet.
Efter några mil så ser vi en skylt där det står Tombo gruva och svänger av till vänster och in på en  enslig skogsväg, vägen var täckt med nysnö vi är helt ensamma, och vi var långt hemifrån, här vill man inte få fel på bilen eller hamna i diket.
 Efter ca:1 mil på denna väg så kommer vi äntligen fram till nästa skylt, nu är vi nära ,men vi inser att vi inte kan komma längre med bil och det har kommit mycket snö under natten så det blir svårt att parkera utan att fastna, så jag skottar en ruta att parkera på.
 
Vi gick efter pilens riktning och pölsade  fram igenom snön som gick strax under knäet.
Vägen tog oss in långt in i skogen det var så tyst så det ringde lite i öronen.
Det var tungt att gå men jag var starkt beslutsam att vi skulle få se grottan.
och efter 30min så var vi äntligen framme.
 Speciellt intressant med denna gruva är ett av dagbrotten som har isbildning hela året. Isen sprider kyla, de gröna lavarna och ljudet av vattendroppar skänker en härlig stämning åt denna miljö.
 
Vi satt oss ner i grottan och snaskade på en Gustafskorv.
Vi började bli lite nerkylda så det var dags att gå tillbaka till bilen, Men först lite mera Gustafskorv åt Aston.
Summan av kardemumman så var gruvan helt fantastiskt och jag kan rekommendera ett besök där.
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
Aston - dalarna - dalarna - fagersta - gruvor - gustafskorv - historia - isgruva - malm - massugn - smedjebacken - steve - stevekanalen - söderbärke - tombo - äventyr
2