Håksberg!

Hej!
Igår på förmidagen så följde vi väg 56, omkring fem kilometer norr om Ludvika så kommer man till Håksberg.
Orten är uppbyggd kring gruvverksamheten som varade från början av 1700-talet fram till 1979.
Från 1700-talets början och ett par hundra år framåt bröts järnmalm i ett stort gruvområde i Håksberg.
Driften av Håksbergs gruvor präglades av perioder med intensiv verksamhet och flera totalstopp.
 Vi kommer in i Håksberg det första tydliga spår av gruvdriften är det gigantiska Anrikningsverk som man ser från kilometers avstånd.
Anrikningsverket använts till att separera olika ämnen i en blandning eller lösning för att öka koncentrationen av ett specifikt ämne. 
Efter gruvans nedläggning 1979 har de flesta byggnader fått stå kvar och gruvområdets industriella karaktär har i stort bibehållits. Utrustningen i anrikningsverket är till stor del demonterad och själva byggnaden är i dåligt skick. 1950 lät man bygga om anrikningsverket.
Ovan bild så ser du Gruvlaven och centralschaktet
Gruvlaven från 1918 är den äldsta i sitt slag i Sverige som är byggd i betong.
 Håksbergs gruvor hörde under andra världskriget till Tyskgruvorna.
 Malmen exporterades huvudsakligen till Ruhrområdet och användes i Nazitysklands krigsindustri.
 År 1981 stängdes länspumparna och gruvan vattenfylldes upp till ett 30-tal meter under markytan.
 
Allt detta har gjort mig hungrig så vi går tillbaka till bilen och kör vidare mot Hagge som är en tätort i Smedjebackens kommun, belägen vid sjön Haggen.
Det finns en liten stuga bredvid sjön som vi kan låna, för till lagning av lunch.
Det finns en kamin inne i stugan och det passar mig perfekt.
Jag gör upp en eld och inväntar på att stekpannan ska bli varm.
stekpannan är varm så jag lägger i några bamsingar till mig och hundarna.
Det är skönt att vi kan vara inne i stugan och göra mat för det blåser kalt ute och vi är kalla så det är skönt med lite stugvärme.
 Vi känner oss nöjda och mätta så vi tar och beger oss vidare.
Vi är inte långt ifrån Söderbärke och jag har länge velat besöka dess kyrka.
Den nuvarande kyrka med början från 1729 uppfördes på samma plats som den gamla från 1300-tal som återfinns delar i tornet i den nuvarande kyrkan.
  Det finns också ett mindre antal inventarier bevarade härifrån, däribland en dopfunt i gotländsk sandsten från sent 1200-tal, en bibel från 1618, ett epitafium över bruksarrendatorn Reinhold Tersmeden från 1699 och en uppsättning nattvardssilver från 1708.
Kyrkan drabbades av att de nyresta takstolarna blåste ner under en storm i september 1732. Kyrkan stod klar 1734.
Jag tycker det är en vacker kyrka och kyrkan har en fin orgelläktare.
Koret.
 
 
Kyrkan har också ett rejält lås vill jag lova.
Med detta sagt så får detta avsluta våran resa.
Vi tackar dig för du följde med oss idag!
Vi ses snart igen.
 Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1300-tal - anrikningsverk - avslutar - bamsingar - betong - blåste - byggnader - dopfunt - gamla - gruvlave - haggen - hundar - håksberg - kamin - koret - kyrka - nattvarden - nazityskland - ner - nyresta - nöjda - orgelläktare - resa - sandsten - september - silver - sjö - smedjebacken - specifikt - stekpannan - steves.blogg.se - storm - stugan - söderbärke - tyskgruvorna - tätort - under - utrustning - vi ses - ämne
1

Landsväg 66.

 
 
Hej!
Idag på förmiddagen så körde vi mot Ludvika vi åkte efter landsväg 66.
Om du har åkt efter den vägen uppåt Ludvika så vet du vad jag menar när jag säger att man kommer till en otroligt vacker plats.
En rastplats som heter Natur Rastplatsen Barken, det går inte att missa den otroliga utsikten över sjön.
Jag stannar alltid till när jag åker förbi och blickar ut över sjön, jag får en känsla av frihet när jag befinner mig på denna plats.
Man känner hur hösten smyger sig på det märks i den lite råare luften. och det tror jag inte har undgått någon.
Men det finns en tjusning även med hösten.
Höstens alla färger är en av de vackraste årstiderna, när löven byter färger och när morgon frosten glimrar på gräsmattorna, det tycker jag är vackert.
 
Vi fortsätter efter 66an mot Ludvika och kör upp mot Flogbergets gruvor.
Flogbergets gruva är en av Sveriges få besöksgruvor.
En järngruva med dagbrott, stollgång, lave, kalkälsande flora och mineralutställning.
En upplevelserik miljö för alla. Gruvan har ett mycket naturskönt läge på toppen av berget med en fantastisk utsikt.
Man bedrev gruvdrift redan under 1500-talet men det var först 1873 som brytning påbörjades i större skala. Malmen som bröts var kalkrik skarnjärnsmalm. 
Driften lades ner redan 1899 men återupptogs igen 1906. Då var det stor invigning av den dåvarande kronprins Gustaf Kung Gustaf V.
 1918 stängdes gruvan för gott och all utrustning monterades ner och såldes. Naturen tog tillbaka det den en gång så frikostigt delat med sig av och gruvan växte långsamt igen.
 
 
I mitten på 1980-talet öppnades gruvan som en av Sveriges få besöksgruvor. Åter igen kan man vandra i de gamla dagbrotten och själv se spåren på bergväggarna efter tillmakning, krut och till sist dynamitens sprängkraft.
Lingon fanns det gott om runt gruvområdet.
 Det har verkligen varit en trevlig upplevelse här på flogbergets gruvor. Det krävdes stor yrkesskicklighet för att få loss bergets skatter.
 
Vi lämnar gruvorna ock kör vidare in mot Ludvika.
Ludvika Gammelgård är en hembygdsgård och ett friluftsmuseum i Dalarna. Här finns en bergsmansgård med tillhörande byggnader som till skillnad från andra hembygdsgårdar står på sin ursprungliga plats. Vid Ludvika Gammelgård finns även ett gruvmuseum och en fungerande konstgång.
 
Gårdens namn har varierat, den äldsta skrivningen från 1563 är Maranäs gård. Sedermera har den hetat bland annat Jonas Halvars nedre Marnäs och Sjöbergska gården.
dess byggnader och museer drivs idag av Ludvika hembygdsförening.
Det finns även en välskött örtagård.
Vi går in i örtagården och sätter oss och njuter av solen
Här finns blommor av alla dess slag.
Efter vår villa i örtagården så går vi tillbaka in på gården igen.
Det är en stor gård och mycket att se på.
Vi går ner till gruvmuseet som ligger Söder om järnvägsspåret.
Ett gruvmuseum som är ett tekniskt museum över äldre gruvteknik med friluftsuppställning av gamla gruvbyggnader och maskiner för malmbrytning.
Aston öppnar grinden och så går vi ner till museet.
 
Det har varit en fin dag här i Ludvika och vilken gård sen, ja det har vart kanon.
Vi avslutar med dessa får.
Hade så gott  hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
Aston - bergväggarna - blomma - blommor - dagbrotten - dalarna - dynamit - flogberget - gruva - gruvor - hembygdsgård - heta solen - landsväg 66 - malm - solen - sprängkraft - spåren - steve - steve.blogg.se - sverige - sweden - tillmakning - utflyktsmål - vandra - örtagård

Styggens stuga.

Hej!
Idag så gjorde jag och Aston en resa till Styggens stuga som ligger i Frösaråsen Fredrikberg Ludvikas kommuns vänstra finnmark.
Styggen eller Karl Johan Persson som han egentligen hette en man som också kallades för snygg han ansågs vara en ovanlig snygg och reslig karl.
Karl Johan var känd för att ställa ont på folk när han så ville och därför kallades han för styggen.
Vi blev nyfikna på denna karl så vi bestämde oss för att göra ett besök där han bodde men först så åker vi igenom otroligt vackra miljöer Sverige är ett så vackert land.
 Vi åker mot Frösaråsen till styggens stuga.
 
Nu har vi kommit fram och vi parkerar bilen och går upp mot hans hus, det är en liten promenad igenom skogen när vi närmar oss så märker vi hur träd och gräs vantrivs runt tomten till huset det mesta av växtligheten är död.
Han blev känd som trollkunnig och försvuren till mörkrets furste.
Orsaken till hans smeknamn styggen var hans påstådde svartkonst. Även patron och prästen hade respekt för hans förmåga för därom vittnar alla skrönor  om honom som trollkarl och tjuvskytt.
Han föddes 1828 i byn Frösaråsen
 Det känns spännande, vi går in på hans tomt och som ni ser är det mesta av träden döda det är kuslig känsla man får.
 
Enligt sägnen ska han uttalat en förbannelse så att när han ej fanns skulle ingenting kunna växa runt hans tomt. Den förbannelsen är tydlig efter 100 år! han ska ha sagt att om någon tar med sig något från hans hus ska man drabbas av olycka.
Vi går in i huset och där finns ett bord och några stolar, han byggde stugan 1875 och genom sitt tjuvjagande kommit i kläm med bruksherrarna och därför fick han inte bo kvar i torpet. Han bodde i sin stuga fram till hans död 1906, 78 år gammal.
I torpet så finns där en kittel som står på bordet med berättelser skrivna på papper, och så ligger det pengar i kitteln som besökare har skänkt till karl Johan Persson även kallad styggen och som ni nu vet får ingenting lämna huset för då vet man aldrig vad som kan hända.
 
Torpet är inte stort, tänker vintrarna i detta lilla torp.
Vi går ut och ser oss omkring och ser en stig som vi följer men det går bara att gå en bit, det ligger döda träd som blockerar och marken är blöt så vi går tillbaka till torpet.
Vi bestämmer oss för att åka vidare så vi lämnar Karl Johans torp.
Vi går tillbaka till bilen och åker vidare in vid Fänforsen.
 Fänforsen (Färnforsen) är en fors i Västerdalälven väster om Björbo i Gagnefs kommun. Forsen har en längd på drygt 600 meter och en fallhöjd på nära 9 meter. Fänforsen räknas därför som en av de största forsarna söder om Norrland.  här anordnas det årligen tävlingar i Freestyle (forspaddling), kanotslalom, störtlopp, samt kajakcross. Fänforsen är också populär för forsränningsturer med gummibåtar. Fänforsen ligger vid E16 riksväg 66 och där finns även en naturplats och en servering.
 
Vi går längst forsen och kommer in på runda med en massa olika konstverk.
Nu börjar vår resa att nå sitt slut och jag och Aston säger tack och hej för denna gång.
Vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
1906 - Aston - E16 - bild - bild - björbo - dalarna - dalarnas län - forsränning - foto konst - frösaråsen - fänforsen - historia - kanotslalom - karl johan persson - konstnär - ludvika - präst - riksväg 66 - runda - skrönnor - steve - steves.blogg.se - styggen - styggens stuga - torp - trollkarl - äventyr