Runstenar!

 
 
 
 
 
Hej!
Jag har legat sjuk i en vecka ,fan så tråkigt det är, men ibland blir det så tyvärr.
När man tror att skelettet ska gå av att man hostar det kan nog få vilken stor karl att ligga till sängs.
Men nu börjar saker att kännas bättre igen, så jag tänkte berätta om våran tripp igenom Södermanland en del utav den i alla fall.
 
Södermanland är efter uppland Landets fornlämningsrikaste landskap med 100 000 fornlämningar. Vårat första stopp blir därför Tuna numera Tumbo.
Gravfältet likaså är ett lysande exemplar på det stora järnåldersgravfält som det finns många av i Södermanland.
Tunaorterna var under forntiden centrala platser och ofta ligger de vid sina ställen där olika vägar eller stigar möts. Det är vanligt med stora gravhögar vid dessa orter.
Arkeologer har därför tolkat dem som områden där hövdingar kan levt med maktfunktioner.
På gravfältet har man funnit flera anmärkningsvärda fynd från tidig vikingatid till exempel bronsspänne, en figurprydd urna och fragment av glasbägare.Tumbo socken består av en flack, öppen slättbygd som omges av småbruten odlingsbygd vid inre Mälaren. Namnet Tumbo är tolkat som Tunabornas kyrka. Strax norr om kyrkan ligger Husby by, i vilken en av gårdarna heter Tuna-gården. Såväl namnet Tuna som Husby har anknytning till centralmaktens administration under yngre järnålder och tidig medeltid.I Tumbo kyrka har påträffats sammanlagt sju stycken runstenar inmurade i kyrkans murar. Det är fler än i någon annan kyrka i Södermanland. En av dessa stenar satt på 1600-talet som tympanon vid kyrkans sydportal. Idag är bara ett fragment bevarat, men stenen har troligen utgjort en del av ett vikingastilsgravmonument.
Här bredvid graven, Husby kan det alltså ha funnits en skeppshövding med ansvar för krigsskeppet,
Det var då naturligt att han hade en skara här män boende på gården.
 
Vi hoppade in i bilen och kör sakta, inte långt ifrån så ser jag på hål en runsten det får mig att vilja ditt fort med till min fasa så ser den inte mycket ut för världen.
Det skulle vara roligt att få rusta upp stenen.
Vi kör mot Torshälla som har firat sin stad som fyllt 700år.
Torshälla är en tidigare handels- och hantverksstad, grundad på medeltiden som handelscentrum för landskapet Rekarne. Sedan 1800-talet finns även en större stålindustri vid Nyby bruk, en bruksortsom idag är sammanväxt med Torshälla.Torshälla är en tidigare handels- och hantverksstad, grundad på medeltiden som handelscentrum för landskapet.
 
 
Det var inte en dålig trollhassel.
Vi går upp efter trapporna och på toppen så finns där en väderkvarn.
 
Här uppe så kan man få en bra blick utöver Torshälla och kyrkan.
Jag bestämmer oss för att gå ner mot kyrkan Aston och Ida får vänta i bilen
Den större delen av denna runsten påträffades i grunden på södra sidan av kor i samband med en renovering.
Runstenen är från 1000-talet.
De äldsta delarna av den nuvarande kyrkobyggnaden i sten uppfördes i romansk stil på 1100-talet vid den gamla offerplatsen Torsharg. kyrktorn byggdes om 1614 till en höjd av 102 meter inklusive spiran vilket då gjorde det till en av Sveriges högsta byggnader, och tornet användes därför som landmärke av sjöfarten på Mälaren.
 
 kyrkan visas medeltida helgonbilder i trä föreställande S:ta Birgitta, S:ta Katarina, S:ta Gertrud och S:t Göran. Valv- och väggmålningarna från 1400-talet tillskrivs Albertus Pictor, och innehåller Sveriges äldsta kända avbildning av glasögon. Målningen visar Abraham som en läsande man med glasögon. 
 
 
 
 
Sigurdsristningen nära Sundbyholms 1600-talsslott vid Mälaren är ett av vårt lands förnämsta fornminnen, unik bland Södermanlands fornlämningar och runristningar, främst på grund av det märkliga bildinnehållet.
I Sigurdsristningen har runinskriften ristats i ormens kropp. Sigurd sitter till vänster i bildfältet, inramat av ormen. Han steker Fafners hjärta på ett spett, över en flammande eld, för att ge det till Regin. Sagan säger att Sigurd skulle känna efter om hjärtat var färdigstekt och då brände han sig. Det är därför han har fingret i munnen. När han fick Fafners blod på tungan förstod han plötsligt fåglalåt. Då hörde han några mesar kvittra om att Regin tänkte svika Sigurd för att få hela skatten själv. De rådde Sigurd att dräpa den sovande dvärgen. Det gjorde Sigurd och vi ser Regin ligga med avhugget huvud. Bredvid honom finns hans smidesverktyg, hammare, bälg, städ och tång. Sigurds häst Grane, med skatten lastad på ryggen, är bunden vid trädet där fåglarna sitter. Ristaren har däremot inte berättat om Sigurds vidare öden, om hur skatten blev till olycka för honom och hans släkt.
Ja det var riktigt skönt att sitta där solen och tänka.
På den nära fem meter långa Ramsundshällen har en för oss okänd ristare illustrerat inskriften med några episoder ur Sigurdssagan:

Hur fantastiskt är inte det!
 Denna runsten hittades 1888 i en åker den ansågs vara ett hinder så den sprängdes i sex delar
Den sammanfogades senare och restes 1961 på sin nuvarande plats
 
stenen står vid sidan av vägen mellan Sundbyholm och Eskilstuna

Vi tackar dig för att du var med oss idag!

Hej så läng!
 
 
 

 
 
blod - bälg - fornlämningar - förnämsta - hammare - hantverkstad - historia - hjärtat - hövdingar - järnåldern - kropp - kyrka - mälaren - nyby bruk - offerplats - ramsundshällen - rista - romansk stil - runskrift - runsten - sigurdsristningen - sjöfart - skatten - spiran - steves.blogg.se - städ - stålindustri - sunbyholm - svika - syndportal - tornet - tång - utflyktsmål - väderkvarn - väderkvarn - öden

Gästriklands största gravfält.

Hej!
Igår åkte jag och Aston mot Österfärnebo. Vi körde genom Avesta och igenom Horndal sedan tog vi av mot Österfärnebo som är vårt mål.
Dragsbrogravfältet är Gästriklands största gravfält. Gravfältet är från äldre järnåldern och innehåller cirka 130 gravar, ett 30-tal är undersökta. Att det är så många gravar tyder på att begravningsplatsen använts av hela bygden.
De flesta av gravarna är flacka och uppbyggda av sten, vanligast är den runda formen.
Här finns också trekantiga gravar det går inte att säga exakt hur gamla de är eftersom man inte har hittat några föremål i gravarna utan bara brända ben. Gästriklands järnåldersgravar är ofta rika på gravgåvor. Därför är det förvånande att ingenting mer än brända ben har hittats i de här gravarna. Så man kan säga att det är ett mysterium.
Gravfältet ligger längs Ockelboåsen med Färnebofjärden på den ena sidan och Hamrefjärden på den andra. Längs åsen har det gått en väg sedan urminnes tider. Det blåser kraftigt på åsen och vindarna är kyliga men det gör oss inget. Jag är glad att vi får uppleva denna plats och Aston håller nog med för man ser hur pigg han blir av dom kyliga vindarna.
Vi går ner till Stranden.
Vilken plats! helt underbart vackert!. Aston börjar genast att gräva i sanden, och jag förstår honom, platsen väcker även känslor hos mig.
Vi sätter oss ner och blickar ut över fjorden.
Det var väldigt rogivande, vi satt där en bra stund innan vi bestämmer oss för att gå tillbaka till bilen.
 
Vi åker vidare, vi åker över Sandviken till Hofors. Innan Hofors så finns det en rastplats som vi har åkt förbi många gånger utan att stanna. Jag blir så fascinerad av ett gammalt torn som står där vid kanten så jag bestämmer mig för att stanna till en stund.
Det är ett vackert torn tycker jag. Vi åker vidare och kommer tillslut in till Hofors.
I utkanten av Hofors så finns ett område kallat Kolgårn. Det är en ideell förening med målsättningen att bevara och sprida kunskapen om träkolning och angränsande traditionella företeelser.
Jag älskar sådana här ställen, man får den där känslan när man var liten och byggde kojor.
Vi åker vidare mellan Hofors och Falun mitt i vildmarken så ligger Korså bruk med anor från 1842.
Ett järnbruk där det mesta är sig likt då all verksamhet var i full gång. Dom 5 stora vattenhjulen står där än, och likaså hamrarna, och kraftverket - Sveriges äldsta bevarade.
 Om man vill uppleva vildmark så är detta ställe toppen!
 
Ja vad kan man säga livet kan ibland vara vackert!
Vi ses, hej så länge!
 
 
 
 
 
 
Aston - Horndal - avesta - fjord - fjorden - gravar - gravgåvor - gästrikland - gästrikslands äldsta gravfält - historia - järnbruk - järnåldern - kojor - korsåbruk - steves.blogg.se - träkolning - utflyktsmål - vildmark - äventyr - österfärnebo
1

Tidövägen!

Hej!
 
Tidövägen mellan Västerås och Hallstahammar är en turistväg som sträcker sig på 34 kilometer igenom vackert landskap.
Längs med vägen finner du bland annat Strömsholms slott, Rytterne kyrkoruin och Tidö slott.
 Det är bara följa den brun/vita blomman som visar dig vägen. Igår tog jag och Aston bilen och styrde mot Västerås och sedan mot Rytterne för att följa Tidövägen. Det första stoppet blir Tidö slott.
Vi åker igenom den grönskande Alen.
 Slottet är byggt i stram holländsk renässansstil.. Det uppfördes 1625-45 av Axel Oxenstierna.
Slottet består av en rektangulär huvudbyggnad och tre lägre sammanhängande flyglar, som omger en kvadratisk borggård. Entrén till gården är ett stort valv i södra flygeln.
 Sedan 1971 är Tidö slott öppet för allmänheten. I dag ägs och drivs Tidö Slott av David och Christina von Schinkel.
Slotts parken har många imponerande statyer.
 
Jag älskar sådana här platser, en kulturhistorisk skatt inbäddad av natur och med en spännande Slotts arkitektur.
Vi gick aldrig in i slottet utan vi nöjde oss med den vackra parken och dom stora ekarna och dom imponerande statyerna och slottets innegård.
 
 Om du tittar noga så ser du att formen på den påminner om ett hjärta.
Vi åker vidare på våran färd igenom Tidövägen som tar oss till nästa stopp som är Lilla Rytterne kyrkoruin.
Lilla Rytterne kyrka byggdes troligen under 1230-50 och bildade pastorat tillsammans med Stora Rytterne från omkring 1325. Kyrkan revs samtidigt med Stora Rytterne då man hade bestämt sig för att ersätta de två medeltidskyrkorna med en nybyggd. Under 1900-talet har man konserverat ruinen som numera utnyttjas sommartid till gudstjänster och även kyrkospel.
Det var en trevlig ruin, men allt detta hade gjort oss hungriga så planen var att åka vidare och gå in i någon skog och göra upp en eld och grilla pinbrödskorv.
Vi åker vidare efter Tidövägen och följer den brun/vita blomman. Efter en stund så ser jag en info skylt så vi parkerar bilen och går ut och läser på skylten. Det står att det ligger en fornborg känd som Sorby borg här på den flacka moränkullen.
Vi bestämmer oss för att följa stigen som ska ta oss till Sorby borg.
Borgen utgörs av flera sammanbundna stenmurar som tillsammans bildar minst tre koncentriska cirklar.
En fornborg är en befästningsanläggning under järnåldern dvs under de sista århundradena före år noll och fram till 1000-talet.
Det är ganska svårt att ta sig fram, men tillslut så kommer vi in i den stora cirkeln. Det är en imponerande syn att se dessa stenmurar som fungerade som ett skydd mot hot.
 
Jag samlade ihop lite tort ved och gjorde upp en eld och sjunk ner efter granen.
Jag grillar pinbrödskorv det är en deg som jag lindar runt korven som består av mjöl vatten och salt och bakpulver hur lätt som helst och gott.
Det smakar så gott så jag nästan tappar fokus, åter till borgen.
Under järnåldern låg borgen bortom en väl skyddande havsvik och kan därför närmast kallas för en tillflyktsborg.
Mätt på pinbrödkorv begav vi oss till bilen och fortsatte på Tidövägen. Efter ca 2 km så kommer vi till Västmanlands största gravfält med omkring 200 synliga gravar på den långsträckta åsen.
Så vi går upp på åsen för att se dessa gravar.
När vi kommer upp så ser jag en massa gravhögar som sträcker sig 500meter.
Föremålsfynd tyder på att det använts under järnåldern.
Det gick kor och betade runt gravfältet upptäckte vi, så vi gick tillbaka till bilen och lät korna vara ifred.
År 1500 På en holme i Kolbäcksån vid Mälaren, Västmanland så befann sig Gustav Vasa - som varit på platsen redan 1547 - hade upptäckt vilket utmärkt läge det var att uppföra en fästning på. Åtta år senare startade bygget vid Mölnetorp som det då kallades, där han uppförde en borg, cirka 30 meter lång och 17 meter bred. 1556 döpte han om Mölnetorp till Strömsholm.
 
Ett ståtligt slott måste jag säga, men det var så mycket folk så vi vände och åkte tillbaka mot Västerås.
Vi åkte igenom slotts alen och då får jag syn på dessa märkliga svampar som växer på eken.
Vi åker in mot Västerås igen och kommer ut till Johannisbergs flygfält i Västerås.
 

Vi avslutar med dessa sköna bilder.
 

Vi ses, hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
Aston - fallskärmsklubb - fornborg - järnåldern - kyrka - mälaren - pinbrödskorv - ruin - rytterne - rytterne kyrkruin - slott - sorby borg - steve - steves.blogg.se - strömsholm - strömsholms slott - tidö slott - tidövägen - turistväg - utflyktsmål - västerås - västmanland - äventyr