Landsväg 66.

 
 
Hej!
Idag på förmiddagen så körde vi mot Ludvika vi åkte efter landsväg 66.
Om du har åkt efter den vägen uppåt Ludvika så vet du vad jag menar när jag säger att man kommer till en otroligt vacker plats.
En rastplats som heter Natur Rastplatsen Barken, det går inte att missa den otroliga utsikten över sjön.
Jag stannar alltid till när jag åker förbi och blickar ut över sjön, jag får en känsla av frihet när jag befinner mig på denna plats.
Man känner hur hösten smyger sig på det märks i den lite råare luften. och det tror jag inte har undgått någon.
Men det finns en tjusning även med hösten.
Höstens alla färger är en av de vackraste årstiderna, när löven byter färger och när morgon frosten glimrar på gräsmattorna, det tycker jag är vackert.
 
Vi fortsätter efter 66an mot Ludvika och kör upp mot Flogbergets gruvor.
Flogbergets gruva är en av Sveriges få besöksgruvor.
En järngruva med dagbrott, stollgång, lave, kalkälsande flora och mineralutställning.
En upplevelserik miljö för alla. Gruvan har ett mycket naturskönt läge på toppen av berget med en fantastisk utsikt.
Man bedrev gruvdrift redan under 1500-talet men det var först 1873 som brytning påbörjades i större skala. Malmen som bröts var kalkrik skarnjärnsmalm. 
Driften lades ner redan 1899 men återupptogs igen 1906. Då var det stor invigning av den dåvarande kronprins Gustaf Kung Gustaf V.
 1918 stängdes gruvan för gott och all utrustning monterades ner och såldes. Naturen tog tillbaka det den en gång så frikostigt delat med sig av och gruvan växte långsamt igen.
 
 
I mitten på 1980-talet öppnades gruvan som en av Sveriges få besöksgruvor. Åter igen kan man vandra i de gamla dagbrotten och själv se spåren på bergväggarna efter tillmakning, krut och till sist dynamitens sprängkraft.
Lingon fanns det gott om runt gruvområdet.
 Det har verkligen varit en trevlig upplevelse här på flogbergets gruvor. Det krävdes stor yrkesskicklighet för att få loss bergets skatter.
 
Vi lämnar gruvorna ock kör vidare in mot Ludvika.
Ludvika Gammelgård är en hembygdsgård och ett friluftsmuseum i Dalarna. Här finns en bergsmansgård med tillhörande byggnader som till skillnad från andra hembygdsgårdar står på sin ursprungliga plats. Vid Ludvika Gammelgård finns även ett gruvmuseum och en fungerande konstgång.
 
Gårdens namn har varierat, den äldsta skrivningen från 1563 är Maranäs gård. Sedermera har den hetat bland annat Jonas Halvars nedre Marnäs och Sjöbergska gården.
dess byggnader och museer drivs idag av Ludvika hembygdsförening.
Det finns även en välskött örtagård.
Vi går in i örtagården och sätter oss och njuter av solen
Här finns blommor av alla dess slag.
Efter vår villa i örtagården så går vi tillbaka in på gården igen.
Det är en stor gård och mycket att se på.
Vi går ner till gruvmuseet som ligger Söder om järnvägsspåret.
Ett gruvmuseum som är ett tekniskt museum över äldre gruvteknik med friluftsuppställning av gamla gruvbyggnader och maskiner för malmbrytning.
Aston öppnar grinden och så går vi ner till museet.
 
Det har varit en fin dag här i Ludvika och vilken gård sen, ja det har vart kanon.
Vi avslutar med dessa får.
Hade så gott  hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
Aston - bergväggarna - blomma - blommor - dagbrotten - dalarna - dynamit - flogberget - gruva - gruvor - hembygdsgård - heta solen - landsväg 66 - malm - solen - sprängkraft - spåren - steve - steve.blogg.se - sverige - sweden - tillmakning - utflyktsmål - vandra - örtagård