Styggens stuga.

Hej!
Idag så gjorde jag och Aston en resa till Styggens stuga som ligger i Frösaråsen Fredrikberg Ludvikas kommuns vänstra finnmark.
Styggen eller Karl Johan Persson som han egentligen hette en man som också kallades för snygg han ansågs vara en ovanlig snygg och reslig karl.
Karl Johan var känd för att ställa ont på folk när han så ville och därför kallades han för styggen.
Vi blev nyfikna på denna karl så vi bestämde oss för att göra ett besök där han bodde men först så åker vi igenom otroligt vackra miljöer Sverige är ett så vackert land.
 Vi åker mot Frösaråsen till styggens stuga.
 
Nu har vi kommit fram och vi parkerar bilen och går upp mot hans hus, det är en liten promenad igenom skogen när vi närmar oss så märker vi hur träd och gräs vantrivs runt tomten till huset det mesta av växtligheten är död.
Han blev känd som trollkunnig och försvuren till mörkrets furste.
Orsaken till hans smeknamn styggen var hans påstådde svartkonst. Även patron och prästen hade respekt för hans förmåga för därom vittnar alla skrönor  om honom som trollkarl och tjuvskytt.
Han föddes 1828 i byn Frösaråsen
 Det känns spännande, vi går in på hans tomt och som ni ser är det mesta av träden döda det är kuslig känsla man får.
 
Enligt sägnen ska han uttalat en förbannelse så att när han ej fanns skulle ingenting kunna växa runt hans tomt. Den förbannelsen är tydlig efter 100 år! han ska ha sagt att om någon tar med sig något från hans hus ska man drabbas av olycka.
Vi går in i huset och där finns ett bord och några stolar, han byggde stugan 1875 och genom sitt tjuvjagande kommit i kläm med bruksherrarna och därför fick han inte bo kvar i torpet. Han bodde i sin stuga fram till hans död 1906, 78 år gammal.
I torpet så finns där en kittel som står på bordet med berättelser skrivna på papper, och så ligger det pengar i kitteln som besökare har skänkt till karl Johan Persson även kallad styggen och som ni nu vet får ingenting lämna huset för då vet man aldrig vad som kan hända.
 
Torpet är inte stort, tänker vintrarna i detta lilla torp.
Vi går ut och ser oss omkring och ser en stig som vi följer men det går bara att gå en bit, det ligger döda träd som blockerar och marken är blöt så vi går tillbaka till torpet.
Vi bestämmer oss för att åka vidare så vi lämnar Karl Johans torp.
Vi går tillbaka till bilen och åker vidare in vid Fänforsen.
 Fänforsen (Färnforsen) är en fors i Västerdalälven väster om Björbo i Gagnefs kommun. Forsen har en längd på drygt 600 meter och en fallhöjd på nära 9 meter. Fänforsen räknas därför som en av de största forsarna söder om Norrland.  här anordnas det årligen tävlingar i Freestyle (forspaddling), kanotslalom, störtlopp, samt kajakcross. Fänforsen är också populär för forsränningsturer med gummibåtar. Fänforsen ligger vid E16 riksväg 66 och där finns även en naturplats och en servering.
 
Vi går längst forsen och kommer in på runda med en massa olika konstverk.
Nu börjar vår resa att nå sitt slut och jag och Aston säger tack och hej för denna gång.
Vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
1906 - Aston - E16 - bild - bild - björbo - dalarna - dalarnas län - forsränning - foto konst - frösaråsen - fänforsen - historia - kanotslalom - karl johan persson - konstnär - ludvika - präst - riksväg 66 - runda - skrönnor - steve - steves.blogg.se - styggen - styggens stuga - torp - trollkarl - äventyr

Rundan runt Noren!

Hej!
Igår på förmidagen så tog jag och Aston en lång promenad runt Noren som är en sjö i Norberg i Västmanland.
 Vi vill visa er hur vi ser genom objektivet och hur mycket vackert man missar om man inte tittar.
 
Vad har vi sagt om att simma ut på andra sidan nu kommer du upp så vi får fortsätta våran vandring
 
 
Vi följde stigen som tar oss runt Noren.
Norberg är vårt smultronställe som vi återvänder så ofta vi kan till.
Vi följer stigen.
Det var en härlig dag med skönt väder.
Jag tror att någon stackare saknar sin sko.
Vi satt oss ner och kollade hur måsen jagade fisk.
Jag antar att den lila anden vill vara i fred så vi går vidare och lämnar denna and i fred.
När vi går efter Noren så ser jag en väg som leder upp i skogen, och där har vi aldrig gått förut så min nyfikenhet får bestämma hur vi ska göra, min nyfikenhet säger skogsvägen.
 Efter ett tag så ser jag något som skymtar på min högra sida som ser ut som en husgrund.
Jag blir naturligtvis nyfiken, jag vill in och fota, men det är som en djungel, här var det länge sedan någon varit. Men Aston tar in mig på de bästa stigarna som är helt överväxta men är ändå dom bästa.
Det är spännande att fota detta, man tänker ju att engång i tiden så bodde det folk här där jag är nu och fotar.
Ja där vill man inte gå in.
Vi går ut från skogen och upp på vägen igen, där hittar vi en gammal stol och det passar bra nu att  koppla av och skingra tankarna på det man sett .
Aston tycker om blommor, han tycker om att gå igenom dem.
Jag hittade en rackare som jag ville fota engång i tiden var den också ny!
Jag och Aston tackar dig för att du följde med oss på detta äventyr!
Med det sagt så säger vi hej då! men vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Aston - Norberg - blomma - blommor - jagad - koppla av - krylbo skogsbo - noren - simma - sjö - smultronställe - steve - steve.blogg.se - vandra - vandraren - vandringsled - västmanland - äventyr

Mitt in i skogen så låg där en lave.

Hej!
 
Igår så bestämde vi oss för att åka söder om Grängesberg det finns nedlagda gruvor överallt där, och det är speciellt en som lockar oss som ligger  Mossgruvans samhälle.
Sköttgruvanslave är den som vi vill se.
 
Mossgruvan, är ett före detta gruvsamhälle i Ljusnarsbergs kommun, Västmanland (Örebro län). Samhället har vuxit upp kring de två gruvorna Mossgruvan och Sköttgruvan, som upptäcktes på 1870-talet.
1956 byggdes ny gruvanläggning vid Sköttgruvan som stängdes 1972 när man nått 347-metersnivån.
Ända in på mitten av 1900-talet använde man sig i Sverige av lavar byggda av trä. Från slutet av 1910-talet och framåt byggdes de även i betong och blev allt högre. Den första laven i betong i Sverige byggdes i Kärrgruvan utanför Norberg år 1916.
Vi älskar platser som dessa för oss är så är det vackert! och det är roligt att fota i denna miljö, för mig så blir bilderna konst. Jag hittar en ingång och kommer in till det som en gång var ett fungerande kontor till gruvsamhället.
Det var kusligt och samtidigt spännande.
Jag gick igenom en korridor som tog mig fram till laven.
 Jag går upp för trapporna som leder mig upp för gruvlaven.
 
Det är sjuvåningar högt och det kändes lite svajigt när man gick uppför för trapporna som var byggda av järngaller, en del av gallren satt lösa så det var lite nervöst för det var högt ner.
När jag kom upp på den sjätte våningen så står där ett Uppfordringsverk.
Uppfordringsverk är en maskin för transportering av material från ett lägre till ett högre plan.
 
Det fanns inga fönsterrutor så det blåste en hel del och snön hade kommit in och täkt golvet och en del av uppfordringsverket.
Jag ställer mig mot ett fönster och tittar ut och får en otrolig utsikt.
Jag står där en lång stund och beundrar utsikten. Jag bestämmer mig för att gå ner igen och väl därnere så behöver jag gå på toa men det är någon som hunnit före dessvärre haha.
Vi lämnar detta underbara ställe och åker vidare ner mot Grängesberg.
Bara en bit nedanför gruvlaven så ser jag detta fina hus, det hänger gardiner i fönsterna men det ser väldigt spökligt och övergivet ut. 
Vi åker vidare in mot Grängesberg och strax innan Grängesberg på min vänstra sida så ser jag ett stort ett gigantiskt hjul som väcker vårt intresse.
Lombergshjulet är ett rekonstruerat Polhemshjulet som står vid södra infarten till Grängesberg i Ludvika kommun. Lombergshjulet var i drift från 1822 till början av 1900-talet och brann ner 1934. År 2002 återinvigdes en kopia av Lombergshjulet på sin ursprungliga plats.
 
Lombergshjulet är ett så kallat överfallshjul vilket innebär att vattnet påförs ovanifrån. Fördelen är att detta system kräver lite vatten, men en stor höjdskillnad som åstadkoms genom hjulets stora diameter. Vattnet till Lombergshjulet togs från Lombergs konstdamm och leddes via ett nedgrävt rör fram till hjulets högsta punkt. Rörledningen var 90 meter lång och hade en diameter av 0,5 meter. Ledningen transporterade upp till 1 kubikmeter vatten per sekund. Den mäktiga hjulaxeln har en längd av 4,5 meter och en diameter av 0,3 meter. Hjulaxelns vevarmar är 1,8 meter långa. Hjulgraven är åtta meter djup, fyra meter bred och byggd i bearbetad gråsten.
 
Vi kommer in i Grängesberg och upptäcker fort ett industriområde som lockar oss.
Över mer än halva området står öde och det påminner om nått som man sett på film. 
Aston älskar att leka i snön och här finns det rikt med snö så det är bara att hänga på så gott det går.
Efter det vi lekt färdigt så åker vi vidare mot Ludvika. Vårt sista mål är Klenshyttan.
Klenshyttan är en småort och bergsmansby i Ludvika socken i Ludvika kommun, belägen 11 km sydväst om Ludvika, vid riksväg 50 mellan Grängesberg och Ludvika. I Klenshyttan framställdes tackjärn under 315 år av oavbruten drift, från 1605 till 1920. Anläggningen ägs idag av Ludvika kommun. Hyttan ingår i Ekomuseum Bergslagen. Kvar finns idag den väl bevarade masugnsbyggnaden och rostugnen samt herrgården. Av rådstugan återstår bara ytterväggarna i slaggsten. På området står även en liten kalkugn som uppfördes av slagg, gråsten och tegel. För övrigt finns kolhusruin, dammvall, malmtorg, slaggvarpar och fyra malmbås samt en smideshärd
.
Det är dags för oss att åka hemåt, men vilken toppen dag det var!

Summan av kardemumman så var det kul och spännande att fota i gruvlaven. Det var fint att se så mycket snö, miljöerna var toppen!
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ABB - Aston - bergslagen - dalarna - foto - foto konst - klenshyttan - konstnär - ljusnarberg - lombergshjulet - ludvika - maskin - mossgruvan - spökligt - steve - stevekanalen - uppfordringsverk - västmanland - örebro