Det övergivna huset efter vägen.

Hej!
Igår på morgonen så tog jag och Aston bilen och styrde mot Borlänge.

Borlänge är en tätort i Dalarna och centralort i Borlänge kommun, Dalarnas län.

Borlänge är Sveriges 25:e största tätort. Borlänge, som ligger vid Dalälven, är Dalarnas största tätort och dess viktigaste industri och handelsort Det moderna Borlänge växte fram under 1800-talets senare decennier, när järnväg och industrier kom till bygden.

Borlänge är en del i Stora Tuna socken Tätorterna Borlänge, Ornäs, Repbäcken, Halvarsgårdarna, Idkerberget och Norr Amsberg samt stadsdelen och tidigare centralorten Romme.

Här finns Tunabygdens Gammelgård, på Dalälvens västra strand, i anslutning ner mot älven. Det är en av Sveriges största gammelgårdar med sina 35 byggnader och det är det som lockar oss. 

Här Finns Wallinstugan, där finns vaggan som Johan-Olof Wallin låg i under den första levnadstiden år 1779,

 Wallin kom ju så småningom att bli ärkebiskop i Uppsala.. Han avled 1837. Minnet efter honom vårdas här i hans födelsehus som flyttades hit till Gammelgården 1932.

. Gården med dess gårdar började i liten skala 1920 och har till i dag växt till att omfatta 35 gårdar. Förutom Wallinstugan finns bland andra Anders Matsgården, spannmålsbod från Årby, trösklada från Båtfalls hytta, torkria från Sunnanö, Hovgårdsladan och mjölkbod från Gimsbärke.

 
Gården var stängd men det gjorde inget för det var skönt att kunna promenera runt bland bodarna alena.
Det var en trevlig gård! men vi bestämde oss för att åka tillbaka mot Säter.
  
Bispbergs gruva är ett gruvfält i Bispberg i Säters kommun i Dalarna. Redan under medeltiden pågick gruvdrift i området, men det var inte förrän under Gustav Vasa som näringen tog fart. Sverige var då i stort behov av pengar och gruvnäringen var högt prioriterad. Gruvdriften vid Bispberg nedlades 1967.
1420 stadfäste kung Erik av Pommern bergsmännens privilegier i bland annat Bispberg. I slutet av 1400-talet skall dock gruvdriften ha lagts ned, men det är inte helt klart varför.
Några tiotals år senare, runt 1530, återupptogs så driften efter order av Gustav Vasa. Man letade inte bara efter järn, utan också efter silvermalm. År 1552 hade gruvdriften drivits så hårt att det uppstod brist på skog runt Bispberg och Säter. Anledningen till detta var den form av gruvbrytning som användes, så kallad tillmakning, en process som krävde oerhörda mängder ved.
 
 För att få ordning på kraftförsörjningen kallade man in Christopher Polhem som bland annat byggde om kraftöverföringen från Ljusterån. Arbetet tog två år men redan 1705 rasade konstdammen på grund av vårfloden. År 1712 inledde man brytningen i ett nytt schakt, det så kallade Karl XII:s schakt. År 1737 hade man nått ner på drygt 60 meters djup och man fick bättre kontakt med dagen då man bröt igenom berget i "Östra Fältorten". Under hela tiden uppfordrades malmen med hjälp av en hästvind. År 1740 byggde man om dammen och hjulhuset i sten och stånggången blev 1556 meter lång, en ansenlig längd för en helt manuell kraftöverföring.

 

 
Alla årstider har sina tjusningar men jag tror att sommaren är den bästa om man ska besöka gruvfältet.
Efter det att vi promenerat runt gruvfältet så går vi tillbaka till bilen.
Man glömmer lätt bort tid och rum när man är ute på sightseeing.
På väg hemåt så ser vi ett förfallet hus och ett par bodar som ligger efter vägen, vi blir nyfikna och tar av till höger till huset och bodarna.
 
Dörren var öppen så vi gick in och då möts vi av en stank och det sved i ögonen.
Jag förstår inte hur man kan lämna ett  hus bara så där, men spännande för oss.
Huset var i mycket dåligt skick och inredaren måste ha tagit semester för som ni ser på bilderna så ser det ut som självaste fan.
Summan av kardemumman så var det en fin förmiddag med all historia, det övergivna huset efter vägen var spännande.
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 
 
Aston - bisberg - dalarna - dalälven - foto - foto konst - steve - stevekanalen - tunabygden - äventyr - övergivet