Bisberget!

Hej!
 
I söndags så var det Jul-marknad i Norberg och det ska komma en eldslukare till byn och den showen vill vi inte missa.
 Det finns betydande risker med att spruta eld: både genom att elden inte kommer tillräckligt långt ifrån artistens ansikte (eller för nära åskådarna), eller genom att vätskan tränger ner i lungorna och orsakar stora invärtes skador. Bland annat kan man få något som heter "Kemisk lunginflammation". Det är akut dödligt och kräver snabb specialvård.
En eldslukare är en artist som kan kväva eld genom att stoppa brinnade facklor eller andra bloss i munnen. En variant på eldslukandet är personer som sprutar eld, genom att fylla munnen med festivalolja (Ren N-paraffin) och sedan blåsa ut vätskan medan den antänds.
Det var en häftig show men det är inget som jag rekommenderar att prova på.
Vi tar ett varv i byn, det är så vackert när lamporna lyser upp i vintermörkret. Här har kommunen samt privat personer dekorerat ljusslingor i sina trädgårdar, så det är himla mysigt att promenera runt byn.
 Nu ska vi gå hem, för imorgon så ska vi gå upp tidigt för att göra ett besök i Bisberg.
 
Vi vaknade tidigt på måndagsmorgonen och så begav vi oss mot Bisberg som är en är en småort i Säters socken och kommun i Dalarna.
Orten var under medeltiden av stor betydelse för traktens järnbrytning, men är idag mest känt för sitt utsiktsberg Bispbergs klack och det är dit vi ska!
Berget reser sig 315 m över havet, brant över de omkringliggande jordbrukslandskapet.
Här får man en milsvid utsikt över Dalarna.
Jag parkerar bilen och så går vi efter pilens riktning som tar oss upp på toppen av berget.
 
På vägen upp så hittar jag ett fint exemplar av skägglav som ligger på marken. Skägglaven innehåller urinsyra som är bakteriedödande. Därför användes den tidigare i sårvård. Dessutom använde man den torkad och mald för att dryga ut mjölet under svältåren.
Den brinner väldigt bra så den är bra när man ska göra upp en brasa  men plocka inte laven i från träden bara i nöd, leta först på marken.
 Och så kommer vi fram, vilken fantastisk utsikt!
 Det är helt underbart! man blir alldeles lugn man får en speciell känsla av att stå här, vi bara njuter av det vi ser.
 
Helt fantastiskt!
Bispberget är Dalarnas främsta sydväxtberg. De branta sydostvända klippväggarna lagrar värme över natten och skapar ett gynnsamt klimat Det har lett till att värmekrävande växter finns här – växter som annars bara finns längre söderut i landet.
Ett besök upp hit kan jag rekommendera.
Vi går ner igen och går i mot bilen, vi börjar på att bli hungriga och vi har mat med oss som jag gjort igår. Det blir Chili con carne som jag håller maten varm i en mat termos ,så det ska bli fint!
 
Efter maten så åker vi vidare.
 Vi följer dom krokiga vägarna och kommer till en by Stora skedvi socken, som är en av Dalarnas äldsta socknar.
Här vid Dalälvens strand ligger Stora Skedvi socken ligger norr och öster om Säter kring Dalälven.
Stora Skedvi socken har medeltida ursprung under namnet Skedvi socken. Namnet ändrades till det nuvarande i mitten av 1700-talet. Man har hittat fornlämningar och ett tiotal boplatser från stenåldern är funna, liksom gravar från vikingatid.
Vi är inne i Stora Skedvi Hembygdsförening här finner man ett antal gamla stugor.
Här finns också ett redskaps museum.
Vi tar bilen och åker vidare och ungefär en mil senare så kommer till Torsång.
 Torsång är en tätort i Borlänge kommun i Dalarna.
Torsång har varit boplats sedan den äldre stenåldern. Människorna som bosatte sig här livnärde sig på jakt och fiske. Fynd av stenyxor vars typer spänner över en period på mer än 1 000 år, tyder på att Torsång blev en boplats under den här tiden.
 
Gustav Vasa passerade från Rankhyttan via Torsång på sin flykt undan de danska knektarna till Ornässtugan år 1520.
Även här så möts vi av en Hembygdsgård.
 En minnessten har rests vid Torsångs hembygdsgård för att minnas denna viktiga händelse för det moderna Sveriges födelse.
Invigningen av hembygds gården skedde den 14 september 1952.
Det börjar mörkna på så det är nog bäst att ge sig hemåt igen
 
 
När vi åkt ett tag så bjuder himlen på det vackraste färgspel som jag skådat.
Jag och Aston tackar dig för att du följde med oss på denna lilla resa..
Vi ses!
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

                               

 
 
 
 
 
 
Aston - bisberget - borlänge - branta - dalarna - danska - fornlämningar - födelse - gustav vasa - hembygdsgård - hemåt - invigning - knektar - livnärde sig på - ljusslingor - maten - mil - minnas - minnessten - mysigt - mörker - oss - rankhyttan - rekomendera - resa - show - skägglav - stenyxor - steve - stora skedvi - sverige - svältåren - ta igen sig - termos - torsång - torsångs - typer - under - underbart - urinsyra - varm - vi ses - vintermörkret

Norn.

 
 
 
Hej!
 
Idag så började vår resa från Norberg till Norns bruk i dalarna.
Forbönderna fraktade järnmalm från gruvorna i Norberg till bl.a Norns bruk.
Aston och jag tog den långa krokiga vägen igenom skogen som tog oss till Norn
Men vårt första stopp blir vid färdestugan i byn fliken i Norberg.
Färdestugan användes som övernattningsställe av de forbönder som passerade här.
En forbonde var den som fraktade varor.
Färdestugan byggdes ca 1850.
Malmfororna gick från Kärrgruvan över Gäsen, Dammsjön, Stensjön och över dalgränsen och tillslut Norns bruk.
Vi följer vägen som ska leda oss till Norn så vi åker in på en skogsväg kanske är det den som forbönderna tog.
Vilken vacker natur här är!
Naturen är verkligen vacker här och vi har aldrig åkt efter denna väg förut så det är spännande.
Och från ingenstans får vi en flock kråkor framför oss.
Det är en mäktig känsla att se dessa fåglar på detta sätt.
Dom flyger precis framför oss så vi följer efter.
På ett ögonblick så har kråkorna skingrats men kul var det att följa dom på så nära håll och Aston och jag tackar kråkorna för det ögonblicket.
Nu har vi kommit fram till Norn så vi parkerar bilen och det första som vi möts av är denna fina kyrka.
Norns kappel är en kyrkobyggnad i Norns bruk. Kappelet är uppfört 1759.
Till det ursprungliga kapellet hörde en klockstapel, klockstapel, som dock byttes ut redan 1687. Klockan från denna klockstapel flyttades över till en nybyggd stapel, som dock redan 1704 var så vinglig att den var tvungen att stagas upp. Den nuvarande stapeln med två klockor, där den ursprungliga klockan utgör storklocka, är troligen byggd 1820–1821.
Norn är verkligen en överaskning och vi är glada att vi följde forböndernas väg.
Vi går efter en väg upp mot kyrkogården det ska finnas ett högt kors där och så ska kyrkogården i sig vara lite kuslig så vi bestämmer oss för ett besök där.
Ja lite kusligt var det, vi går och lämnar kyrkogården.
Vi går vidare, vi går mot hyttan.
Och så kom vi fram till hyttan.
Den äldsta bevarade byggnaden i Norn är hyttan, en s.k. mulltimmerhytta som är mycket välbevarad. Efter nedläggningen fick den stå och förfalla men, har sedan 1930-talet restaurerats i omgångar. Malmen till hyttan hämtades främst från Norberg och Bispberg.
Det har vart en fin morgon, skönt väder och mycket historia vi känner oss nöjda så vi går tillbaka till bilen och innan vi kommer fram så ser jag att det står museum på en skylt så vi kollar in det.
 Vi följer pilens riktning och bara ett stenkast därifrån i en lada så möts vi av dom här gamla godingarna.
Det var kul att se alla dessa vagnar i olika slag.
Innan vi når fram till bilen så finns det mycket vackert kvar att se och här är en del av det.
 
Aston och jag tackar dig för att du följde med oss på denna resa.
Tack och bock och med det sagt så säger vi hej då men vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1850 - Aston - Norberg - Norn - Norns bruk - bisberg - dalarna - dalarna - dalgränsen - dammsjön - fliken - fliken - flyger - forbönder - färdestuga - historia - hund - hytta - järnmalm - kappel - kors - kråkor - kyrkogård - kärrgruvan - museum - skogen - skogen - skogsvägar - stensjön - steve - steves.blogg.se - västmanland - äventyr
4

Det övergivna huset efter vägen.

Hej!
Igår på morgonen så tog jag och Aston bilen och styrde mot Borlänge.

Borlänge är en tätort i Dalarna och centralort i Borlänge kommun, Dalarnas län.

Borlänge är Sveriges 25:e största tätort. Borlänge, som ligger vid Dalälven, är Dalarnas största tätort och dess viktigaste industri och handelsort Det moderna Borlänge växte fram under 1800-talets senare decennier, när järnväg och industrier kom till bygden.

Borlänge är en del i Stora Tuna socken Tätorterna Borlänge, Ornäs, Repbäcken, Halvarsgårdarna, Idkerberget och Norr Amsberg samt stadsdelen och tidigare centralorten Romme.

Här finns Tunabygdens Gammelgård, på Dalälvens västra strand, i anslutning ner mot älven. Det är en av Sveriges största gammelgårdar med sina 35 byggnader och det är det som lockar oss. 

Här Finns Wallinstugan, där finns vaggan som Johan-Olof Wallin låg i under den första levnadstiden år 1779,

 Wallin kom ju så småningom att bli ärkebiskop i Uppsala.. Han avled 1837. Minnet efter honom vårdas här i hans födelsehus som flyttades hit till Gammelgården 1932.

. Gården med dess gårdar började i liten skala 1920 och har till i dag växt till att omfatta 35 gårdar. Förutom Wallinstugan finns bland andra Anders Matsgården, spannmålsbod från Årby, trösklada från Båtfalls hytta, torkria från Sunnanö, Hovgårdsladan och mjölkbod från Gimsbärke.

 
Gården var stängd men det gjorde inget för det var skönt att kunna promenera runt bland bodarna alena.
Det var en trevlig gård! men vi bestämde oss för att åka tillbaka mot Säter.
  
Bispbergs gruva är ett gruvfält i Bispberg i Säters kommun i Dalarna. Redan under medeltiden pågick gruvdrift i området, men det var inte förrän under Gustav Vasa som näringen tog fart. Sverige var då i stort behov av pengar och gruvnäringen var högt prioriterad. Gruvdriften vid Bispberg nedlades 1967.
1420 stadfäste kung Erik av Pommern bergsmännens privilegier i bland annat Bispberg. I slutet av 1400-talet skall dock gruvdriften ha lagts ned, men det är inte helt klart varför.
Några tiotals år senare, runt 1530, återupptogs så driften efter order av Gustav Vasa. Man letade inte bara efter järn, utan också efter silvermalm. År 1552 hade gruvdriften drivits så hårt att det uppstod brist på skog runt Bispberg och Säter. Anledningen till detta var den form av gruvbrytning som användes, så kallad tillmakning, en process som krävde oerhörda mängder ved.
 
 För att få ordning på kraftförsörjningen kallade man in Christopher Polhem som bland annat byggde om kraftöverföringen från Ljusterån. Arbetet tog två år men redan 1705 rasade konstdammen på grund av vårfloden. År 1712 inledde man brytningen i ett nytt schakt, det så kallade Karl XII:s schakt. År 1737 hade man nått ner på drygt 60 meters djup och man fick bättre kontakt med dagen då man bröt igenom berget i "Östra Fältorten". Under hela tiden uppfordrades malmen med hjälp av en hästvind. År 1740 byggde man om dammen och hjulhuset i sten och stånggången blev 1556 meter lång, en ansenlig längd för en helt manuell kraftöverföring.

 

 
Alla årstider har sina tjusningar men jag tror att sommaren är den bästa om man ska besöka gruvfältet.
Efter det att vi promenerat runt gruvfältet så går vi tillbaka till bilen.
Man glömmer lätt bort tid och rum när man är ute på sightseeing.
På väg hemåt så ser vi ett förfallet hus och ett par bodar som ligger efter vägen, vi blir nyfikna och tar av till höger till huset och bodarna.
 
Dörren var öppen så vi gick in och då möts vi av en stank och det sved i ögonen.
Jag förstår inte hur man kan lämna ett  hus bara så där, men spännande för oss.
Huset var i mycket dåligt skick och inredaren måste ha tagit semester för som ni ser på bilderna så ser det ut som självaste fan.
Summan av kardemumman så var det en fin förmiddag med all historia, det övergivna huset efter vägen var spännande.
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 
 
Aston - bisberg - dalarna - dalälven - foto - foto konst - steve - stevekanalen - tunabygden - äventyr - övergivet