Landsväg 66.

 
 
Hej!
Idag på förmiddagen så körde vi mot Ludvika vi åkte efter landsväg 66.
Om du har åkt efter den vägen uppåt Ludvika så vet du vad jag menar när jag säger att man kommer till en otroligt vacker plats.
En rastplats som heter Natur Rastplatsen Barken, det går inte att missa den otroliga utsikten över sjön.
Jag stannar alltid till när jag åker förbi och blickar ut över sjön, jag får en känsla av frihet när jag befinner mig på denna plats.
Man känner hur hösten smyger sig på det märks i den lite råare luften. och det tror jag inte har undgått någon.
Men det finns en tjusning även med hösten.
Höstens alla färger är en av de vackraste årstiderna, när löven byter färger och när morgon frosten glimrar på gräsmattorna, det tycker jag är vackert.
 
Vi fortsätter efter 66an mot Ludvika och kör upp mot Flogbergets gruvor.
Flogbergets gruva är en av Sveriges få besöksgruvor.
En järngruva med dagbrott, stollgång, lave, kalkälsande flora och mineralutställning.
En upplevelserik miljö för alla. Gruvan har ett mycket naturskönt läge på toppen av berget med en fantastisk utsikt.
Man bedrev gruvdrift redan under 1500-talet men det var först 1873 som brytning påbörjades i större skala. Malmen som bröts var kalkrik skarnjärnsmalm. 
Driften lades ner redan 1899 men återupptogs igen 1906. Då var det stor invigning av den dåvarande kronprins Gustaf Kung Gustaf V.
 1918 stängdes gruvan för gott och all utrustning monterades ner och såldes. Naturen tog tillbaka det den en gång så frikostigt delat med sig av och gruvan växte långsamt igen.
 
 
I mitten på 1980-talet öppnades gruvan som en av Sveriges få besöksgruvor. Åter igen kan man vandra i de gamla dagbrotten och själv se spåren på bergväggarna efter tillmakning, krut och till sist dynamitens sprängkraft.
Lingon fanns det gott om runt gruvområdet.
 Det har verkligen varit en trevlig upplevelse här på flogbergets gruvor. Det krävdes stor yrkesskicklighet för att få loss bergets skatter.
 
Vi lämnar gruvorna ock kör vidare in mot Ludvika.
Ludvika Gammelgård är en hembygdsgård och ett friluftsmuseum i Dalarna. Här finns en bergsmansgård med tillhörande byggnader som till skillnad från andra hembygdsgårdar står på sin ursprungliga plats. Vid Ludvika Gammelgård finns även ett gruvmuseum och en fungerande konstgång.
 
Gårdens namn har varierat, den äldsta skrivningen från 1563 är Maranäs gård. Sedermera har den hetat bland annat Jonas Halvars nedre Marnäs och Sjöbergska gården.
dess byggnader och museer drivs idag av Ludvika hembygdsförening.
Det finns även en välskött örtagård.
Vi går in i örtagården och sätter oss och njuter av solen
Här finns blommor av alla dess slag.
Efter vår villa i örtagården så går vi tillbaka in på gården igen.
Det är en stor gård och mycket att se på.
Vi går ner till gruvmuseet som ligger Söder om järnvägsspåret.
Ett gruvmuseum som är ett tekniskt museum över äldre gruvteknik med friluftsuppställning av gamla gruvbyggnader och maskiner för malmbrytning.
Aston öppnar grinden och så går vi ner till museet.
 
Det har varit en fin dag här i Ludvika och vilken gård sen, ja det har vart kanon.
Vi avslutar med dessa får.
Hade så gott  hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
Aston - bergväggarna - blomma - blommor - dagbrotten - dalarna - dynamit - flogberget - gruva - gruvor - hembygdsgård - heta solen - landsväg 66 - malm - solen - sprängkraft - spåren - steve - steve.blogg.se - sverige - sweden - tillmakning - utflyktsmål - vandra - örtagård

På landet!

Hej!
 
Igår bestämde vi oss för att åka ut på landet och vilket vi gjorde vi åkte bland annat till Bråforsen bergmansby. Bråfors bergsmansby ligger i byn Bråfors i Norbergs kommun, Västmanlands län cirka 5,5 kilometer nordväst om Fagersta. Bergsmansbyn är sedan år 2006 ett kulturreservat med en välbevarad bergsmansgård, som även ingår i Ekomuseum Bergslagen.
Vi fick ett tips om att åka hit av en läsare, och det verkade var ett lagom utflyktsmål.
 
Det är så skönt att komma ut på landet. Här finns det ingen stress på samma sätt som i en stad bara naturen som omfamnar en och all den sköna musik som den bjuder på.
Aston vill ta ett bad och jag kan ej neka honom det.
Efter att Aston roat sig så fortsatte våran vandring.
Vi kom fram till en jättefin gård kallad lilla Bråfors bergmanby.På 1530-talet bestod Bråfors av två bergsmansgårdar som kallades Lilla och Stora Bråfors. Stora Bråfors delades på 1500-talet och Lilla Bråfors delades under 1700-talet. Av gårdarna i Stora Bråfors flyttades en tre kilometer norrut i samband med laga skifte 1830-45 och de båda andra gårdarna slogs ihop i början av 1900-talet. Det är Stora Bråfors (kallad Brategården) på östra sidan om Hyttbäcken och norr om landsvägen som är idag kulturreservat. Den centrala gårdsbebyggelsen med mangårdsbyggnad och flyglar från sent 1700-tal samt bagar-/drängstuga ligger samlad kring ett gårdstun med gräsparterrer. Däromkring finns loftbod, ladugårdar, logar, magasin och uthus. Själva mangården är ett stort tvåvåningshus med brutet sadeltak och panelade, rödfärgade fasader. I huset finns välbevarade vägg- och takmålningar från 1700-talet visande bibliska motiv.
Johan Wikström hette konstnären. 
Han föddes 1763 i Övre Gärdsjö i Rättviks socken och gick som lärling hos sin äldre och mer kände broder Hans under 1770-talet. Han blev sedan aktiv själv.
 
Vi följde vandringsleden som tog oss runt gårdarna.
 
Som ni ser har det börjat dugga lite, men det höjer bara mysfaktorn.
Vi bestämmer oss för att åka vidare. På vägen får vi syn på ett hav med blommor och vi kan inte hejda oss för att busa lite.
Larsbo bruk ligger inte långt här ifrån och jag bestämmer för ett besök där.

Larsbo, före detta järnbruk i Söderbärke socken, Smedjebackens kommun, Dalarna (Dalarnas län). Larsbo, som idag är en liten by, ligger vid det vattendrag, (Larsboån), som förenar sjön Jörken med Norra Barken.
Vi följde Vandringsleden.
Håller den tror ni?
Det gjorde den knakade lite bara men på det stora hela så var den trygg.
Vad tycker du Aston? visst är det Toppen!
Nu bjuder Aston upp till dans igen ,så det är bara för mig att hänga på så gott det går
Jag måste hämta mig en stund du kör slut på mig Aston.
Under brukets storhetstid på 1700-talet bodde nästan 500 personer i Larsbo.
Detta är dessa lämningar till oss ut och ta del av dem.

Av de smedjor, hyttor och kvarnar som funnits kring Larsbo finns idag ett flertal lämningar i form av grunder, slaggrestr, dammvallar och kanaler. Vidare finns ett flertal slagghus från brukstiden kvar. Dessa bygges under 1780- och 1790-talen och var ursprungligen vitputsade. Den ursprungliga bruksherrgården, Larsbo gård, finns inte längre kvar. En liten herrgårdsbyggnad med flyglar, som sannolikt var inspektorbostaden, är dock bevarad. Kvar finns också en kvarnbyggnad, en järnbod och en klensmedja med bostad. Det gamla hammar- och hyttområdet kring Larsboån köpte föreningen Larsbo bruks vänner nyligen för en krona av Bergvik Skog. I samband med det inleddes bland annat en restaurering av järnmagasinet som är daterat till 1782.

Nu började de att regna ganska så kraftigt. Jag tror att även kossorna ville vara ifred och ta skydd.
Vi hoppar in i bilen och åker mott Söderbärke, vi letar efter en plats som vi kan äta på vi åker upp mot Kyrkan och vilket toppen ställe som vi hittade utsikt mott sjön.
med gårdagens sallad oh så cola och denna utsikt
vi somnade till en timme efter maten.
Den här dagen har varit skön på de sättet att inget har verkligen inte stört mig.
Med det sagt så måste vi säga hejdå!
Men vi ses snart igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
broder - bråforsen - gårdar - herrgård - jörken - landet - landet - lars bruk - larsbo - sverige - söderbärke - vandringsled - västmanland - våsterås