Svinryggen!

Hej!
Igår tog jag och Aston den långa vägen igenom Norberg.
Vi gick efter Norbergs ån och kom fram till det gamla lasarettet.
 Landstingen inrättades 1863 och 1866 beslutades att ett lasarett skulle byggas i Norberg. Lasarettet  invigdes 1868. Det var planerat för 22 vårdplatser men utrustades till en  början för 15 vårdplatser.
Sjukhuset uppvärmdes med  kakelugnar och korridorerna med kaminer. Förhållandena var ganska primitiva och  det fanns inga operationsrum. Dock utfördes en hel del operationer. Många  människor skadade sig och behövde opereras. Operationerna utfördes så gott det  gick där man fick plats, i korridorer, i sjukrummen. Instrumenten kokades på  köksspisen, där vaktmästarens hustru också lagade mat åt samtliga patienter.
 Här har tiden verkligen tagit ut sin rätt med en viss del av skadegörelse. 
Vi går efter långsidan av huset som leder oss in på gården,
Här har växtligheten tagit över helt.
 Sjukhuset är i sådant skick så det påminner om nått som man ser i en skräckfilm.
Vi lämnar sjukhuset och går vidare på våran promenad.
Vi kommer fram till en sådan vacker plats där Norbergs ån rinner så vackert ner igenom skogen.
Och på våran högra sida ser vi ett gigantiskt myrstack.
Imponerande bygge måste jag säga, stacken är nog en två meter hög.
Det kan finnas 500 000 myror i en myrstack.
De bygger stacken med granbarr och tallbarr.
Myrorna mjölkar bladlöss, De kittlar bladlössen på ryggen. Då släpper bladlössen en liten sött droppe avföring. Det kan bli 10kg socker i en myrstack på en sommar.
 
Vi går vidare och en svart duva cirkulerar runt oss.
 Duvan är en symbol för fred, ömsinthet och kärlek. Men även pratsjuka och ängslighet.
  Vi tittar på duvan som sätter sig ovanför oss på elledningen, kanske den vill säga oss nått.
Vi går vidare.
Och tillslut så kommer vi fram till Mimerlaven som är en anläggning för att ta hand om malm och förädla den till råvara för järnframställning. Den var i bruk från 1960 till 1981. En period togs all malm från Norbergs underjordiska gruvor upp via Mimerlaven. Den är nu platsen för Norbergs festival, en årligen återkommande elektronmusikfestival.
Som du ser så finns det ett äppelträd med smarriga äpplen precis intill laven, och det passar mig perfekt.
 Jag sätter mig ner och snaskar på ett äpple och ser mig om,  jag får syn på att någon ställt upp sin konst på grässtumpen.
Det var uppfriskade och gott med ett äpple, vi fortsätter våran promenad igenom natur kulisserna.
Vi går förbi den fallna folkets park och
 går upp mot Engelsberg–Norbergs Järnvägsstation.
Vi promenerar uppåt gatan och får syn på ett gigantiskt sagomonster på en tomt.
Det var en riktig best, jag tycker det är roligt när folk vågar smycka sina tomter med konstverk.
Norbergs Järnväg (NJ) eller Norbergsbanan byggdes på 1850-talet för att frakta malm från Norbergsfältet till Ängelsberg vid sjön Åmänningen, för vidare befordran med pråmar på Strömsholms kanal. ENJ, som bildades 1999, har som mål att driva turisttrafik med historiska rälsbussar mellan Ängelsberg och Kärrgruvan och i övrigt hålla Norbergsbanan levande.
Vi gick efter rälsen
På Svinryggen finns arton gruvhål från tidig medeltid. De följer järnmalmens stråk i berget. Malmen låg i detta område ytligt och var lätt åtkomlig, därför gjordes inte gruvorna djupa. Det var lättare att ta upp nya brott intill de gamla. Man körde upp malmen med häst och släde, så på en sida behövde man en svag lutning.
Vi går längst svinryggen med gruvhål på vardera sida om oss.
Svinryggen är egentligen en bergskam mellan två rader av sammanlagt arton gruvhål på båda sidor av bergsryggen.
Flera av gruvhålen är mycket gamla och brutna genom tillmakning, det vill säga man har eldat på berget, som därigenom spruckit och gjort malmen lättare att bryta loss. Tillmakningen gör bergssidorna släta och mjukt rundade vilket man kan se i några av Svinryggens gruvor.
Ja det är imponerande må jag säga.
Vi lämnar svinryggen och går hemåt.
 
Vi hör och ser tranor på sin höstflytt söderut, om du tittar noga på bilden så kan du se hur dom flyger i flock.
Där flyger dom i väg mot varmare grader.
Det har vart en mycket trevlig dag i Norberg och vi avslutar med denna gubbe.
 Vi ses, hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1868 - Aston - Norberg - berg - berget - bladlöss - blommor - dalarna - duva - engelsberg - folkets park - fredriksberg - kärlek - levande - levande - mimerlaven - myrstack - norbergs ån - pratsjuk - rälsbussar - sagomonster - sjö - sjön - snaskar - socken - socker - sommar - steves.blogg.se - sverige - svinryggen - sweden - utflyktsmål - västmanland - vårdplatser - äventyr - ömsinthet
3

En 360Mils resa-dag sex.

Hej!
God morgon!
Jag vaknade i Sorsele tidigt på morgonen och bestämde mig för att fortsätta våran färd.
Vi åkte till en same by i Vilhelmina. Jag behöver meditera så samebyn blir perfekt.
Jag mediterade en lång stund, nu var man i fin form! Så vi gick ner för kojan-
 Vi är i Vualtjere Doudji som är en  ideell förening för samer.. Föreningen har som syfte att vara verksam i den samiska kulturen med utställningar och kurser, verka för att den sydsamiska slöjdtraditionen och det sydsamiska språket hålls levande samt att vid föreningens sameviste visa på äldre sydsamiskt byggnadssätt. Föreningen skall även forska i och dokumentera äldre sydsamiska ortnamn samt genom arkeologisk forskning söka spår av samiska kultur / fornlämningar i naturen och i samarbete med myndigheter, museer och arkeologer dokumentera dessa.
 
Det var trevligt att vara i byn, man fick lite som den där känslan man kan få när man sett en indianfilm.
Vi lämnar same byn, Nu ska vi fiska i Gubbselforsen med ny lina på rullen så håller vi tummarna för fisk.
Gubbseleforsen i Vilhelmina. Gubbseleforsen är Vojmåns sista fors innan den rinner ut i Volgsjön.
 
Nu får jag trassel på rullen också, är det inte fiskekontrollanten, så är det för svag lina, jag ger upp. Det jag skulle behöva är ett nytt fiskespö.
Nu behöver man muntras upp så vi bestämmer oss för att åka  mot Hällingsåfallet.
Så vi åker mot Hällingsåfallet, men det är en lång väg att köra. Vi åker genom den vackraste naturlandskap man kan tänka sig.
 
 Nu har vi kommit fram!
Hällingsåfallet är ett vattenfall och ett naturreservat i Frostvikens socken i Strömsunds kommun i norra Jämtland.
 Vattenfallet ligger i Hällingsån och är 42 meter högt. Ån forsar vidare genom en 800 meter lång kanjon, vilken är norra Europas längsta. Den djupa klyftan är troligen en sprickzon i skifferberget som vidgats under den senaste istidens avsmältning för cirka 9000 år sedan
Visst är det vackert?
Mellan de branta och över 50 meter höga klippväggarna står en ständig vattendimma. Den fuktiga miljön har gett upphov till en särpräglad moss- och lavflora. Tio hektar av området kring vattenfallet är ett Natura 2000-område.
Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU
Dom hade en gästbok så självklart så skriver jag mitt namn stolt över att ja har tagit del av detta.
Vi stannar här över natten, och jag börjar bli sugen på kaffe, och Aston är nog hungrig han med, det har vart en lång dag med all bilkörning, men vi har fått sett sånt som jag bara har drömt om.
Vi säger god natt, men vi ses imorgon igen!
 
 
 
 
 
Aston - drömt - europa - fiskespö - färd - gästbok - historia - historia - hällingsåfallet - kaffe - kanjon - lappland - meditation - naturlandskap - sameby - sorsele - steves.blogg.se - strömsund - sverige - trassel - vattenfall - vilhelmina - älg - äventyr - ån