Sverige är fantastiskt!

 
 
Hej!
 
Jag hoppas att du har haft en fin midsommar!
 
I torsdags förmiddag åkte jag och hundarna mot Tierp. Vi startade från Norberg, Västmanland och åkte igenom dalarna och vidare igenom Gästrikland som tog oss till Tierps kommun.
Tierps kommun är en kommun i Uppsala län men i båda landskapen Uppland och Gästrikland.
Strömsbergs bruk vallonbruket som är mest känt som det "vita bruket".  Med sina välbevarade vitmenade huskroppar ger det en god bild av och föreställning om den gamla industriella storhetstiden.
 Sot, rök och buller präglade bruket en gång i tiden, numera är den en stilla oas.
Tämnaråns glittrande vatten binder samman industribyggnaderna, herrgården, bostäderna till en vacker oas.
 
 
Järnet och skogen var det som en gång byggde upp Strömsbergs bruks storhet.
Dorkarby ström och fick 1643 privilegiebrev att bygga Strömsbergs bruk. Här började tillverkas muskötplåt till Söderhamns gevärsfaktori.
  1877 köpte Axel Wachmeister Strömsberg, där stångjärn tillverkades fram till 1920.
Det gick åt stora mängder med kol vid järntillverkningen och i detta kolhus vi befinner oss i rymde närmare 7 000 kubikmeter kol. Kolningen utfördes i de milsvida skogar som hörde till Strömsbergs bruk.
Oftast var det arrenderade bönder under bruket som hade skyldighet att leverera träkol.
 idag finns endast rester kvar av de två rostugnar som hade uppförts 1849 respektive 1882. Skorstenarna revs år 1933. Här upphettades malmen för att driva ut svavel, fosfor, arsenik och andra föroreningar. Processen gjorde malmen spröd innan den krossades (bokades) och fördes till masugnen.
Från 1877 och fram till 1920 upplevde bruket sin sista blomstringsperiod. Här fanns då förutom ett järnbruk, kvarn, ångsåg med hyvleri, kolgård, tegelbruk, trädgård och plantskola. År 1920 köptes bruket av Stora Kopparbergs Bergslags AB och järnhanteringen upphörde. Till egendomen hörde även andelar i Dannemora gruvor. Den totala ägovidden utgjordes av omkring 33 000 hektar, varav 22 200 produktiv skog.
Det var en fin vandring runt bruket! men vi ska åka vidare.
Vi tar Gysinge vägen mot Horndal och sedan mot Folkärna som tar oss vidare till Tyttbo.
Tyttbo är en by vid Dalälven i sydöstra Dalarna cirka 40 km nedströms Avesta och helt nära Färnebofjärden.
Färnebofjärdens nationalpark är en del av Nedre Dalälven, en unik sträcka av floden där sjöar, forsar, våtmarker och gammelskogar som bildar en vacker mosaik. Här går även den biologiska gränsen till norra Sverige.
Tyttbo är mest känt för sitt fina forsfiske med fin fisk som öring och harr. Även de lugna fjärdarna bjuder på trevligt fiske med fina gös- och gäddbestånd.
Det finns flera markerade vandringsleder och slingor. I området häckar flera svenska hackspettsarter och flera arter av ugglor, bland annat slaguggla som här troligen har sin tätaste förekomst i landet.
Vi följer en led som tar oss till ett vindskydd. Det finns även fem enklare raststugor där man får övernatta en natt utan kostnad (i mån av plats). Det finns gott om vindskydd, dessa kan man också övernatta i.
Det artrika djur- och växtlivet skapar många spännande möten; 270 olika kärlväxter blandas med ett 20- tal fiskarter, cirka 60 rödlistade insektsarter samt älg, rådjur, hare, räv, mård, bäver, skogslämmel och lodjur.
Vi lämnar den vackra nationalparken och kör hemåt till vackra Norberg.
Vi avslutar denna dag med lite agility
 
Det var allt ifrån oss för denna gång vi ses snart igen!
Hej så länge!

 
 
 
 
 
 
1

Hälsoresan!

Hej!
 
I det gamla bondesamhället skulle man på trefaldighetsafton, det vill säga dagen innan trefaldighetsdagen, gärna uppsöka en så kallad trefaldighets-källa för att dricka och tvätta sig i vattnet.
En trefaldighetskälla var i folktron en vattenkälla med läkande kraft och bäst effekt hade vattnet om det dracks just på trefaldighetsaftonen.
Heliga trefaldighets dag, trefaldighetsdagen, är första söndagen efter pingst.
Så i söndags så begav vi oss mot Löfmarken, Söderbärke socken Dalarna för att dricka magiskt vatten.
 Det är flera mils skogsväg och knappt ett endaste hus efter vägen Jag ser en skyllt som lyder Trefaldighetskällan, vi svänger upp efter pilens riktning och parkerar bilen och går in en bit in i skogen där källan finns.
 Lämplig dos ska ha varit sju klunkar av vattnet. Det var även viktigt att vattnet från källan rann mot norr. Norr uppfattades som det ondas hemvist och dit kunde sjukdomen återförpassas. Föremål av metall, som mynt och nålar har offrats vid källorna ända in på 1900-talet.
 Här samlades människor från byarna i socknarna Söderbärke, Norn, Norrbärke, Norberg, St.Tuna, Gustafs och Silfberg i trefaldighetstid för att dricka av källans läkande krafter.
Strax bakom mig fanns en avplanande kulle som man dansade på när man druckit av vattnet.
 
Jag dricker sju klunkar utav vattnet, det smakar riktigt gott och det tyckte nog hundarna med!
Vi sätter oss ner och njuter av skogen.
Vi fortsätter på våran hälsoresa och kör efter gamla Hedemora vägen mot Turbo.
Och tillslut så kommer vi fram till vårat nästa mål som är Troll Kajsas sten.
 Kajsa var en kvinna som kunde hjälpa sjuka människor och djur. Hon botade både människor och djur med salvor och droppar som hon gjorde av växter. De som bad om hennes hjälp fick offra en slant de slantarna skulle läggas i ett hål på baksidan av denna sten.
Vi kör vidare.
 
Vägen går från Turbo längs Håsjön och förbi Knapptjärnarna till Norn finns denna sten som kallas Smörjstenen. Ur denna stens magiska kraft sökte långt tillbaka människor hjälp mot verk och sjukdomar. 
Det lilla runda hålet i stenen skall ha uppkommit av att man med en träpinnar stått och snurrat runt, runt och samtidigt framfört sin önskan om hjälp mot sjukdom och sedan offrat en slant. ”Där av det runda hålet.
För att utvinna största möjliga trollkraft ur stenen, måste man tillkalla en trollkunnig person vid tillredning av salvor i smörjhållet. När den troll kunnige  läst sina besvärjelser och tvingat över en del av stenens läkeförmåga till salvan var den färdig att tagas i bruk.
Vid smärre besvär behövdes ingen trollkunnig vid salvtillverkningen. Man tog då bara lite osaltat smör, lade under tystnad in det i trollstenens magiska hål, avlägsnade sig utom syn och hörhåll en stund, sedan var salvan klar att hämta.
 
Förstföderskor smorde sig med salvan några gånger under havandeskapet för att få en lätt och om möjligt smärtfri förlossning.
 
Men jag är varken havande eller har något smör med mig så det får till att bli det första valet.
Jag snurrar runt en träpinne i hållet och önskar mig och sedan så offrar jag en slant.
 
 Första ögonkastet på stenen så ser jag inga pengar men när jag tittat en stund så upptäcker man bara fler och fler, sprickorna i stenen är fyllda med slantar.
 Jag bankar dit en slant för att försäkra mig om att den kommer att sitta där för all framtid.
Med det sagt så slutar våran hälsoresa här. Det var trevligt att du följde med oss och vi ses snart igen!
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2

Turkosskimrande vatten gör platsen magisk!

 
Hej!
Igår så åkte jag och Aston å Ida efter en kulturslinga i södra dalarna som knyter samman sju sevärda bergslagsmiljöer. Slingan tar oss igenom Silvbergs samt Säters bergslagsområden slingan kallad Silverringen.
Vi stannar till vid en jätte fin plats där bäcken rinner igenom skogen och där det finns många vandringsleder att följa.
Man får en känsla utav att man befinner sig i Norrland för en stund då man strövar här.
Det är så vackert och lugnt, fågelsång och det härliga ljudet av skogsbäcken.
Vi kör vidare.
Jag har åkt efter silverringen och besökt dess sju sevärdheter tidigare så som Jönshyttan, Öster Silvbergs gruva, Silvbergs kyrka, Grängshammars bruk, Ulfshyttan, Bispbergs gruva och Sördalens konsthjul.
Men idag så ska vi inte besöka alla. Det finns ett ställe som jag bara älskar där turkosskimrande vatten i  dagbrottets öppna gruvhål gör platsen magisk. Nästa stopp blir Öster Silvbergs gruva.
  Totalt framställdes 91,3 kg silver under åren 1630 till 1920. Gruvans storhetstid var på 1400-talet och i början av 1500-talet då Gustav Vasa tillmätte gruvan stor betydelse.
 Det fanns även guld. Guldhalten uppgick till 10-15% av silvret. Smältningen utfördes bland annat vid Jönshyttan. Rester efter sammanlagt elva hyttor för silversmältning har påträffats i området. 
 Vid 1800-talets slut stängdes verksamheten och gruvan vattenfylldes.
Bredvid så ser man varphögar. Varp (numera ofta benämnt gråberg) är de malmfattiga stenstycken som kommer upp vid gruvbrytning. Varpen sorteras bort för att man skall kunna använda de viktigaste beståndsdelarna av malmen så fort som möjligt.
Rödfärgspigment tillverkades förr på många platser i Sverige och det gjorde man även är vid Silvbergs gruva. Rödfärg syftar dels på röda järnoxidpigment som utvunnits ur slaggprodukter från gruvor eller mineralhantering.  Från 1500-talet och framåt har man producerat rödfärgspigment av järnhaltigt gruvslagg eller av rester från framställning av till exempel alun eller svavel.
Vi åker vidare.
Jag har aldrig vart vid Silvbergs Kyrka och jag tänkte att vi ska göra ett stopp där.
Kyrkan ligger vid sjön Grängen nära Grängshammars bruk och uppfördes 1830–1834. Kyrkan har huvudsakligen formen av en oktagon, med ett utstickande vapenhus och ett torn med två klockor.
 En Kyrka med åtta hörn. Grunden är av granit och kyrkans ytterväggar är uppförda av slaggsten och murtegel med ett lager vit puts.
Kyrkan är dessvärre inte öppen så vi kör vidare och kommer ut i Söderbärke och lämnar därmed silverringen. Nu ska vi hitta ett lämpligt ställe att grilla på.
Vi kommer fram till Rastahyttan och parkerar bilen och går ner mot sjön.
Jag lägger på några hamburgare på engångsgrillen och sätter mig på gräset och blickar utöver sjön.
 
Vilken skön utsikt!
Med det sagt så säger vi hej för denna gång och det var trevligt att du följde med oss idag!
Vi ses snart!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1