Skogen mellan Norberg och Avesta.

Hej!
Idag förmidagen så var jag och Aston och Ida  till Digerkällan som ligger djupt inne i skogarna mellan Nyhyttan och Olsbenning gränsen mellan Norberg och Karbenningens socknar.
 Under 1800-talets tidigare del, var källan livligt besökt. Efterhand byggdes ett enklare badhus vid källan för att sedan utvidgas med brunnspalviljong, massageinstitut och baracker för bostads- och serveringssändamål. En sägen säger att källan blev upptäckt under digerdöden.
 
Digerdöden, också kallad svarta döden eller den stora döden, var en zoonotisk pandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa och i stort sett alla som smittats.
Jag skulle precis smaka på källvattnet när jag får se denna lapp som ligger bredvid brunnen.
Tur att jag inte han dricka av källan. Det är inget ovanligt att råttor, möss, sorkar, fåglar etc trillar ner i brunnar och förorenar. Symtom man kan få om man dricker utav vattnet är diarré, feber, sjukdomskänsla.
 
Människor kom för att bada och dricka ur källan en minnessten med årtalet 1665 finns på plats.
Men källan är känd redan sedan medeltiden.
 I mitten av 1870-talet så byggde några bergsmän från Olsbenning ett enkelt badhus vid digerkällan. Badavgiften höll sig från 15 till 30 öre och då ingick gratis läkarvård.
Vallfärden till källan trodde många berodde på den omtalade grötgranen, en gran som man kunde krypa eller åla sig igenom för att lämna det onda till andarna.
 
Vi lämnar källan och går vidare.
 Ida stannar till och drar i kopplet som hon brukar när hon vill något och det var tur att hon stannade för dikeskanten var full av härliga smultron.
 
Härligt!
Vi fortsätter våran promenad och kommer fram till en liten sjö.
Vi sätter oss ner en stund och njuter utav naturen.
Det är så skönt att bara vara, och det är lätt i sådan vacker natur som denna.
Vi går vidare på våran färd som tar oss till ännu en brunn och jag tänker Ja! äntligen så ska vi få fukta våra strupar. Men vem vill dricka utav detta? inte så mysigt direkt.
Vi går vidare och följer grusvägen.
 
Jag binder fast hundarna i ett träd så jag kan slå en drill. När jag står där i godan ro så hör jag hur det prasslar till och ut kommer en nyfiken räv bara ett par meter ifrån mig.
Jag fumlar med kameran och hjärtan slår en aning fortare än normalt men jag lyckas ändock få denna bild.
Rödräv eller bara räv som den också kallas är lite rödbrun i pälsen.  I Sverige finns rödräv och fjällräv.
fjällräv är vit på vintern för att kunna kamouflera sig i snön medan på sommaren är den brun och vit på magen. Räven tillhör hunddjuret. Rödrävar är allätare. De är vanligtvis aktiva under gryningen och natten. Födan är huvudsakligen gnagare men de äter även växter och as. Rävar jagar möss, harar, höns och fiskar och tar även ägg från olika fåglar. De tar även rådjurskid och mer sällan ungar från vildsvin.
 
Till rödrävens naturliga fiender räknas varg, lodjur och kungsörn men det största hotet mot rödräven är människan i form av jakt och trafik.
 Det var en vacker promenad med fin natur och intressant historia och mötet med räven var spännande.
 
Med det sagt så avrundar vi här och tack för att du följde med oss idag.
Vi ses snart igen!
Hej så länge! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1

Järnbäraland..

 Hej!
Igår på förmidagen så begav vi oss in i dalarna som är ett landskap i norra Svealands inland i mellersta Sverige.
 Dalarna äldsta omnämnandet är från Sverresagan och som då kallades för Järnbäraland och beskrevs som ett hedniskt land som lydde under sveakungen år 1177. Landskapet kom tidigt att bli industrialiserat i södern och organiserades i ett Bergslagen.
På bilden ovan: Kristian II
 
På 1500-talet flydde Gustav Vasa till Dalarna undan Kristian II (Danskarnas kung) I Sverige även känd som Kristian Tyrann. År 1517 hade öppen strid utbrutit i Sverige mellan riksföreståndaren Sten Sture den yngre och ärkebiskop Gustav Trolle, och Kristian trodde nu att tiden var inne för honom att göra sina anspråk gällande. Men hans försök misslyckades både 1517 och 1518; senare gången blev han själv besegrad i slaget vid Brännkyrka. Förhandlingar inleddes då om ett möte mellan honom och Sten Sture den yngre, och Kristian mottog sex svenska adelsmän som gisslan, bland dem Hemming Gadh och Gustav Vasa. Men han bröt avtalet och bortförde de sex svenskarna i gisslan som fångar till Danmark. År 1519 utrustade han en stor här. Då påven bannlyst Sten Sture den yngre och gett Kristian i uppdrag att utföra straffdomen lät han i januari 1520 hären rycka in i Sverige. Danskarna segrade i slaget.  Vid Sten Sture den yngres död den 5 februari var Kristian i själva verket herre över Sverige. I mars gick många svenska adelsmän med på att erkänna Kristian som kung. Detta mot ett löfte om att glömma det som skett. Men en förbittring väcktes i Sverige mot kungen, som sågs som grym och trolös och kom att kallas "Kristian Tyrann".  År 1521 stod slaget vid Brunnbäcks färja mellan Kristian II:s och Gustav Vasas trupper, de senare anförda av Peder Svensson från Vibberboda och Olof Bonde från Norrbärke socken. De svenska styrkorna vann och danskarna jagades ut ur landskapet.
 
 
Vi kommer fram till Bjurfors som är en ort i Norbergs socken i Norbergs kommun  på gränsen till Avesta kommun. Orten har tidigare haft ett betydande mässingsbruk och en skogsskola. Genom byn går Salomonsån, även kallad Bjurforsbäcken, som utmynnar i Dalälven.
Bjurfors mässingsbruk anlades 1667 vid platsen för en tidigare järnhytta. Denna hytta som under stora delar av 1500-talet drevs av fyra bergsmän, kom att bli startskottet för bygdens industriella utveckling.
 
Idag så är det bara ruiner kvar utav  Bjurfors bruk.
Det är otroligt vackert här må jag säga, det är som om man kom in i en sagovärld.
 Vi åker vidare igenom Avesta mot Hedemora till Svärdsjö som är en tätort i Falu kommun och kyrkbyn i Svärdsjö socken. Enligt Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna hamnar Gustav Vasa i ett hölass i Svärdsjö. Han blir skadad och börjar att blöda. För att inte avslöja Gustav i hölasset skär kusken Sven Elfsson sin häst i bakbenet. När släden stannas av danska knektar som ser det blodiga spåret så visar Elfsson på hästens ena ben och de får fortsätta sin färd.
Det första som man ser när man kommer in i Svärdsjö är den ståtliga kyrkan.
Jag parkerar bilen och går in i kyrkan.
På östra taknocken finns två förgyllda kronor. Den nedre har en inskription på latin: GUSTAVUS I REX SVECIAE och den övre följande inskrift: CHRISTINA REGIA SVECIAE.  Kronorna är skänkta för att hugfästa Gustav Vasas minne, då flera episoder från Gustav Vasas flykt från danskarna tog plats i Svärdsjö.
 
 Kyrkan är enligt en tradition som nedteckandes på 1600-talet uppförd 1213,  men det råder viss osäkerhet om huruvida den första kyrkan verkligen låg på den nuvarande kyrkplatsen. Kyrkan utvidgades i flera omgångar under 1600- och 1700-talen dess nuvarande form och torn fick kyrkan 1873.
 
Vi lämnar kyrkan och kör vidare till Svärdsjö hembygdsförening som är en ideell och opolitisk förening som bildades 1921.
 
Byggnaderna på gammelgården kommer från olika byar i Svärdsjö och Envikens socknar och befäster därmed gammelgården som hela bygdens angelägenhet.
 På Gammelgården anordnar föreningen också olika arrangemang, som midsommarfirande och Svärdsjökvällar.
 Vi slår oss ner och njuter till en god matsäck och är i tystnaden för en stund, det är verkligen skönt att bara vara i nuet.
Vi lämnar gammelgården och kör hemåt igen men vi ska göra ett stop till innan vi åker hem.
Jag tänkte att Aston och Ida ska få springa av sig och det gör dom som bäst mellan Norberg och Söderbärke i dom milsvida skogar.
 
Efter det att hundarna fått sprungit av sig så sätter jag mig ner oh tar en kaffe och blickar ut över sjön.
Sommaren är bra skön!
Med det sagt så avrundar vi här och tack för att du följde med oss idag!
Vi ses, hej så länge!
 
 
 
 
 

Vackra Nyköping!

Hej!
 
Onsdags föra veckan så begav vi oss mot Nyköping.
Nyköping ligger vid den sörmländska kusten där Nyköpingsån rinner ut i Stadsfjärden och Östersjön.
Vid bron i Aspa bro står fyra runstenar placerade. Tre på väster sida om vägen och en på den östra sidan.
Aspa är en småort i Nyköpings kommun.
Vi kommer fram till Aspa bro och jag kan se dom första två runstenarna.
Runskrifterna är från 1000-talet, jag tycker det är helt fantastiskt att än idag så kan man beskåda dessa inskrifter.
 Ristningsytan är ganska sliten, men runorna som finns i behåll är ordentligt huggna, så läsningen är tämligen säker. Man börjar längst ner till vänster vid ormens huvud, fortsätter varvet runt till det andra ormhuvudet innan man läser i samma ordning.
 
Ristningen lyder, "Astrid lät göra detta minnesmärke efter Anund och Ragnvald, sin son. De dogo i Danmark. De voro mäktigast i Röninge och de raskaste i Svitjod."
 
Den andra stenen.
Ristningen lyder. ”Slode och Ragnfrid de läto båda göra bro och resa sten efter Igulbjörn, sin son.” 
 
Den tredje stenen står rest på andra sidan av landsvägen.
och lyder som sådan ”Här står stenen efter den gode arvingen till Öpir och Torunn, Gyllas broders (sten). Gud hjälpe anden …”
  På västra sidan om vägen som leder in mot samhället Aspa, och alldeles vid korsvägen mot Lid kyrka . Det finns en ganska stor hög i närheten som kort och gott kallas Tingshögen, och det är inte svårt att förstå att det är samma hög som omnämns på denna sten. Text: ”Denna sten står efter Öbber på tingstaden efter Toras man. Han västerut väpnade sina karlar, såg sonen där det (?). Kämpen är nu till olycka död, om än så frejdad.”
 Det finns tre huvudteser som brukar användas som förklaringar till resandet av runstenar. Dessa glider dock delvis in i varandra: 1 Som en del av konverteringen från asatro till kristendom. 2 Som ett sätt att visa sig lojal med kungamakten. 3 Som ett sätt att markera revir och hölja ätten i ära för att på så sätt vinna egen makt.
 
Runstenar förekommer i hela det nordiska kulturområdet – Sverige, Norge och Danmark, samt i vissa områden med nordiskt inflytande. De äldsta finner man i Norge. Runstenarna tillkom huvudsakligen mellan år 300 och år 1130.
 
Vi kör vidare på våran färd som tar oss till
Svanviken-Lindbacke naturreservat i Nyköpings kommun.
Gravfält från järnåldern och stensättningar, med intilliggande boplatslämningar vittnar om att området varit bebott länge.
Vid ingången från parkeringen finns en labyrint av sten.Troligtvis byggdes den på Lindbacke under medeltiden.
Sverige är med sina ca 300 labyrinter världens labyrintrikaste land.
 
I naturreservatet finns det gott om olika blommor, växter, insekter och fåglar.
 Marken har genom århundradena varit både torr och mager, därför används den fortfarande som betesmark åt nötkreatur.
Vi lämnar naturreservatet och åker vidare.
Nyköpingshus, Nyköpings slott, är en medeltida borg, nu delvis lagd i ruiner. Den är belägen i Nyköping.
Ursprunget till borgen var en kastal från slutet av 1100-talet som byggdes på i omgångar. Troligen var det Birger jarl som började anlägga borgbygget.
Tillbyggnader gjordes under medeltiden. Gustav Vasa förstärkte borgen för försvarsändamål och ett runt kanontorn från hans tid finns bevarat.
 
Slottet brann tillsammans med den övriga staden 1665. Det återuppfördes inte, utan en del av teglet användes som material i ombyggnaden av Stockholms slott.
Delar av slottet rustades upp på 1900-talet och är numera ett permanent museum. 
 
 
Vi åker vidare på våran färd. Stendörren är beläget vid kusten mellan Nyköping och Trosa.
Stendörren är ett mycket uppskattat och välkänt naturreservat som lockar besökare från när och fjärran. Via hängbroar kan du komma ut i skärgårdsnaturen utan båt.
 
Reservatet är utrustad med ett flertal eldstäder med ved, toaletter och sopmajor.
Flera vindskydd finns också. Naturreservatet bildades 1972 för att erbjuda det rörliga friluftslivet tillgång till den sörmländska skärgården.
 
Allt detta har gjort mig hungrig så jag letar snabbt på ett spishus.
Jag tänder en eld och grillar på lite kött
Det har vart en mycket trevlig dag! vi har långt hem till Norberg så vi får avrunda här men vi ses snart igen!
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1