Bisberget!

Hej!
 
I söndags så var det Jul-marknad i Norberg och det ska komma en eldslukare till byn och den showen vill vi inte missa.
 Det finns betydande risker med att spruta eld: både genom att elden inte kommer tillräckligt långt ifrån artistens ansikte (eller för nära åskådarna), eller genom att vätskan tränger ner i lungorna och orsakar stora invärtes skador. Bland annat kan man få något som heter "Kemisk lunginflammation". Det är akut dödligt och kräver snabb specialvård.
En eldslukare är en artist som kan kväva eld genom att stoppa brinnade facklor eller andra bloss i munnen. En variant på eldslukandet är personer som sprutar eld, genom att fylla munnen med festivalolja (Ren N-paraffin) och sedan blåsa ut vätskan medan den antänds.
Det var en häftig show men det är inget som jag rekommenderar att prova på.
Vi tar ett varv i byn, det är så vackert när lamporna lyser upp i vintermörkret. Här har kommunen samt privat personer dekorerat ljusslingor i sina trädgårdar, så det är himla mysigt att promenera runt byn.
 Nu ska vi gå hem, för imorgon så ska vi gå upp tidigt för att göra ett besök i Bisberg.
 
Vi vaknade tidigt på måndagsmorgonen och så begav vi oss mot Bisberg som är en är en småort i Säters socken och kommun i Dalarna.
Orten var under medeltiden av stor betydelse för traktens järnbrytning, men är idag mest känt för sitt utsiktsberg Bispbergs klack och det är dit vi ska!
Berget reser sig 315 m över havet, brant över de omkringliggande jordbrukslandskapet.
Här får man en milsvid utsikt över Dalarna.
Jag parkerar bilen och så går vi efter pilens riktning som tar oss upp på toppen av berget.
 
På vägen upp så hittar jag ett fint exemplar av skägglav som ligger på marken. Skägglaven innehåller urinsyra som är bakteriedödande. Därför användes den tidigare i sårvård. Dessutom använde man den torkad och mald för att dryga ut mjölet under svältåren.
Den brinner väldigt bra så den är bra när man ska göra upp en brasa  men plocka inte laven i från träden bara i nöd, leta först på marken.
 Och så kommer vi fram, vilken fantastisk utsikt!
 Det är helt underbart! man blir alldeles lugn man får en speciell känsla av att stå här, vi bara njuter av det vi ser.
 
Helt fantastiskt!
Bispberget är Dalarnas främsta sydväxtberg. De branta sydostvända klippväggarna lagrar värme över natten och skapar ett gynnsamt klimat Det har lett till att värmekrävande växter finns här – växter som annars bara finns längre söderut i landet.
Ett besök upp hit kan jag rekommendera.
Vi går ner igen och går i mot bilen, vi börjar på att bli hungriga och vi har mat med oss som jag gjort igår. Det blir Chili con carne som jag håller maten varm i en mat termos ,så det ska bli fint!
 
Efter maten så åker vi vidare.
 Vi följer dom krokiga vägarna och kommer till en by Stora skedvi socken, som är en av Dalarnas äldsta socknar.
Här vid Dalälvens strand ligger Stora Skedvi socken ligger norr och öster om Säter kring Dalälven.
Stora Skedvi socken har medeltida ursprung under namnet Skedvi socken. Namnet ändrades till det nuvarande i mitten av 1700-talet. Man har hittat fornlämningar och ett tiotal boplatser från stenåldern är funna, liksom gravar från vikingatid.
Vi är inne i Stora Skedvi Hembygdsförening här finner man ett antal gamla stugor.
Här finns också ett redskaps museum.
Vi tar bilen och åker vidare och ungefär en mil senare så kommer till Torsång.
 Torsång är en tätort i Borlänge kommun i Dalarna.
Torsång har varit boplats sedan den äldre stenåldern. Människorna som bosatte sig här livnärde sig på jakt och fiske. Fynd av stenyxor vars typer spänner över en period på mer än 1 000 år, tyder på att Torsång blev en boplats under den här tiden.
 
Gustav Vasa passerade från Rankhyttan via Torsång på sin flykt undan de danska knektarna till Ornässtugan år 1520.
Även här så möts vi av en Hembygdsgård.
 En minnessten har rests vid Torsångs hembygdsgård för att minnas denna viktiga händelse för det moderna Sveriges födelse.
Invigningen av hembygds gården skedde den 14 september 1952.
Det börjar mörkna på så det är nog bäst att ge sig hemåt igen
 
 
När vi åkt ett tag så bjuder himlen på det vackraste färgspel som jag skådat.
Jag och Aston tackar dig för att du följde med oss på denna lilla resa..
Vi ses!
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

                               

 
 
 
 
 
 
Aston - bisberget - borlänge - branta - dalarna - danska - fornlämningar - födelse - gustav vasa - hembygdsgård - hemåt - invigning - knektar - livnärde sig på - ljusslingor - maten - mil - minnas - minnessten - mysigt - mörker - oss - rankhyttan - rekomendera - resa - show - skägglav - stenyxor - steve - stora skedvi - sverige - svältåren - ta igen sig - termos - torsång - torsångs - typer - under - underbart - urinsyra - varm - vi ses - vintermörkret

Det stora raset i lerbäck.

Hej!
Jag och Aston begav oss mot Örebros län tidigt på söndags morgonen för att göra ett besök vid Västerby och Garpa gruvor som ligger i Lerbäcks socken Askersunds kommun.
 
I Västerby gruva skedde på 1700-talet en av Sveriges största gruvolyckor genom tiderna.
Olyckan är inte den största gruvolyckan räknat i människoliv i Sverige men troligen den mest tragiska.
Ett 20-tal kvinnor och män arbetade i gruvan när ett stort ras inträffar och tio personer blev instängda i gruvan och ingen kunde räddas.
 
Gruvarbetarna hade de senaste dagarna lagt märke till att stenar lossnat ovanförden den plats där brytningen pågick. Gruvfogden varskoddes men efter att han besiktat platsen förklarade han att brytningen kunde fortsätta utan risk för olycka.
Dagen efter den 13 April 1768 på onsdagsförmiddagen hördes ett fruktansvärt buller.
Många av dem som blev instängda levde timmarna efter raset och rop på hjälp hördes långt in på natten.
Det måste ha vart en fruktansvärd syn att se sina vänner begravs levande under rasmassorna och höra deras desperata rop på hjälp.
Vi går tillbaka till bilen och åker till Garpa gruvan som inte ligger långt därifrån.
 
 Gruvorna var troligen i bruk redan under medeltiden och under århundradena som följde var produktionen igång då och då och det var järnmalm som man bröt.
 
Vi går igenom ingången till Garpa gruva och möts där av 30 meter höga bergsväggar det är otroligt vackert.
  Här har man brutit sig ner och lämnat väggarna runt om, som en stor skål.
Det har varit en spännande dag, med en gripande historia.
Vi ska bege oss hemåt, men vi ses snart igen!
Hej så länge! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Runristaren Röde balle.

Hej!
Tidigt idag så åkte vi mot Fläckebo som är en kyrkby i Sala kommun i Västmanlands län.
Morgondimman började sakta att lätta och
 naturen bjuder på förtrollade  dimbeslöjade konstverk, vackert!
 
Här finns ett hembygdsmuseum som ligger vackert vid sjökanten mellan kyrkan och prästgården.
Vid gammelgården finner man fem byggnader.
Stugorna och bodarna är från 1600-1700-talet.
 
Strax intill gården finner man en intressant sten.
Stenen är landets äldsta upplysning om kvinnans ställning under vikingatiden.
Odendisastenen är från 1000-talet.
 
Tyvärr så ser man inte inristningen så bra men den är ju över 1000 år så vad kan man begära men det är ändå en häftig upplevelse att se verket som Röde balle gjort.
 Runorna lyder:
    "Den gode bonden Holmgöt lät resa (stenen) efter Odendis, sin hustru.
    Det kommer icke till Hassmyra
    en husfru som bättre för gård råder.
    Röde Balle ristade dessa runor
    Till Sigmund var (Odendis) en god syster".
    Holmgöts hyllning till sin hustru är Västmanlands äldsta dikt.
 
Ett fyrtiotal av Röde balles ristningar är bevarade, varav ett tjugotal är signerade. De finns i Västmanland, sydvästra Uppland och norra Södermanland.
Det mest berömda av Balles verk är Altunastenen vid Altuna kyrka i Uppland som han reste till minne till Holmfast och hans son som brändes inne.
Vi går vidare, vi följer en stig.
Vinden viner och kråkorna som följer oss kraxar, kanske dom vill säga oss något.
 
 
Över åkern så ser man Fläckebo kyrkan.
Kyrkan är byggd under senmedeltiden runt 1480.
 
Jag lämnar Aston i bilen och går in i kyrkan.
 
Det finns ett flertal skulpturer från medeltiden, bland annat av Sankt Mikael, snidad på 1400-talet.
Ett triumfkrucifix, härrörande från sent 1400-tal finns placerat på södra långhusväggen.
altaruppsatsen och den nuvarande predikstolen är uppförda 1832 i nyklassisk stil.
Det är verkligen en vacker och varm kyrka. Jag sätter mig vid orgeln och spelar, mina fingrar hänger inte med som dom en gång gjort, men roligt vad det!
Jag går ut från kyrkan och vid en grusad plan öster om kyrkogården finns en grupp byggnadsminnesförklarade kyrkstallar.

Det var en trevlig förmidag! Jag och Aston tackar för denna gång och hoppas du haft en trevlig stund med oss.
 Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1