Boten!

Hej!
Det finns drygt 150 insjöar i Norbergs kommun och Ca 50 mil vandringsleder i Norbergs Bergslag och södra Dalarna.
Vi beger oss till Boten som är en sjö i Norbergs kommun.
Kylan har nu kommit och ett tunt istäcke har lagt sig över sjön och snön förvandlar landskapet till en magisk känsla.
 
Vi går efter Bruksleden som är omkring 250 kilometer lång vandringsled i Västmanland och sydligaste Dalarna. Leden går till största delen genom Bergslagens skogar, förbi många sjöar och flera intressanta platser.
Leden är uppdelad i 27 etapper och markeras med orange färg på träd och stolpar.
Vilken fantastisk natur, helt underbart!
Det är alldeles tyst, det enda som hörs är våra andetag. Jag släpper Ida så hon får springa av sig, leden är perfekt för det men släpp aldrig hunden om den inte kommer på inkallning.
Ida är en blandning av vit schäfer och Tollare.
De är väldigt mentalt stabila och dessutom väldigt trofasta.
Tollaren är den minsta av retrieverraserna. Ska man försöka beskriva den kort kan man säga att den är envis, intelligent, lätt lärd, krävande, pigg och glad viljestark, slug, lurig och reserverad.
Den första Tollaren  kom till Sverige 1984 men hemlandet Kanada så går historien tillbaka till 1600-talet.
 
Tollaren är en jakthund framavlad att apportera döda och skadade fåglar. Tollare är oerhört mångsidiga och har visat sig fungerat mycket bra även i andra jaktsammanhang framförallt som eftersökshundar.
Agility, lydnad och freestyle passar tollaren väldigt bra.
Vi kommer fram till ett vindskydd och vi sätter oss ner en stund.
Efter att vi suttit en stund så går vi vidare och följer leden.
Erik Wikman även kallad skogseremiten som bodde i en kolarkoja, det kan inte ha varit lätt men år 1912 samlade befolkningen i kylsbo in en summa pengar och lät uppföra en liten stuga åt honom här efter leden med boten som utsikt. (Det var fint gjort!)
 
Det finns mycket att upptäcka i Norbergs kommun, vackra miljöer och spännande platser.
Nu ska vi bege oss hemåt men vi ses snart igen, Ha en fin dag!
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 

Grövelsjön!

Hej!
I torsdags morgon föra veckan så begav vi oss upp till fjällen Idre/Grövelsjön.
Jag har hyrt en stuga för några nätter i Björnliden/Grövelsjön och det ser jag verkligen fram emot.
 
Strax efter att vi passerat Älvdalen så kommer vi in i ett vinterland ett tjockt snötäcke sveper över landskapet här är det vinter.
 
Vi åker igenom Idre nu har vi bara 4mil  kvar till stugan det ska bli skönt att komma fram, jag har kört i flera timmar och det börjar redan på att skymma så det ska bli fint att komma fram så jag kan laga lite mat och känna värmen från brasan.
 
Vi kommer fram till stugan, vilken härligt lugn och ro, tystnad och frisk luft precis vad vi behöver.
Mätta och belåtna så sätter jag mig ner framför brasan och hundarna lägger sig intill och njuter av brasan.
Vi vaknar tidigt nästa dag det är så otroligt tyst. Jag värmer på vatten till morgon kaffet och käkar en frukost. Aston och Ida är ivriga på att få komma ut i snön och leka.
 
Vi åker igenom Idre mot Älvdalen
Snart är vi framme vid vårt mål för dagen Sveriges högsta vattenfall Njupeskärr  Fulufjället.
Det har en total fallhöjd på 125 m, av vilka vattnet faller fritt i 70 m.
Vägen fram till fallet går man till fots genom ett gammalt naturreservat.
 Njupeskär och dess omgivning ingår i Fulufjällets nationalpark. Vi har fjället runt om oss det vackra landskapet ger en harmoni.
 En brant trappa på slutet leder ner mot foten av fallet. En cirka 100 meter lång vandring på trätrottoar leder fram till utsiktsplatsen vid fallet.
 Det här blir ett minne för livet, det mäktiga dånet från det enorma fallet, ja vad kan man säga, helt fantastiskt!
Jag sätter mig ner vid stugan som står intill och njuter av vart jag är.
 
Efter en lång stund så går vi tillbaka till bilen.
 

Vi åker tillbaka till stugan, jag känner mig trött och hungrig så nu får det bli mat och så sömn på det. Vi har långt att åka imorgon.
 
Idag så ska vi bege oss hemåt igen det har varit underbart att vara i denna natur.
Vi lämnar Grövelsjön för denna gång och åker hem till Norberg.
 
Vi ses snart igen!
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lasse-Maja.

 
 
Hej!
 
Lasse-Maja tjuven som stal från dom rika och gav till dom fattiga. Lars "Lasse-Maja" Molin, född den 5 oktober 1785 i byn Djupdalen i Ramsbergs socken i Västmanland. Han företog stöldturnéer i främst triangeln Stockholm–Örebro–Västerås. Han kallade sig från 1809 Lars Molin och fick smeknamnet Lasse-Maja eftersom han periodvis levde som kvinna.
 
Några kilometer söder om kyrkbyn, i Morskoga, Lindesberg startar en vandringsled med informationsskyltar om Lasse-Maja, som följer de stigar han antogs ha vandrat mellan födelsehemmet och släktingarna i Ösarhyttan.
 Leden är 12 km, märkt med orange färg på stolpar, träd och stenar. Den sträcker sig genom omväxlande mark med hög skog, öppna fält och vid utsikt. Det här är Lasse-Maja´s hemtrakter, där han växte upp och lär ha börjat sin brottsliga bana. "Här kände han varje stig, varje kärr, varje flyttblock, varje rotfälla.
Vi vandrar efter leden, och det känns spännande att vandra i Lasse-Majas gamla spår.
 
De första åren av sin kriminella bana hölls Lasse-Maja mest i hemtrakterna. Han hade då ofta sällskap med dottern i granntorpet, Maja Andersdotter. En mycket stor roll i hans liv spelade också hans moster, Maria Olsdotter, känd för eftervärlden som "gruvmora i Stråssa". Denna märkeskvinna ägde Stråssa gruva och ledde under en lång följd av år arbetet som gruvfogde.
Vid Kuckelbo lär ha funnits en smed som lärt Lasse-Maja hur lås fungerar. En kunskap som han senare vid flera tillfällen använde sig av.
 
Vi kommer fram till en skylt som lyder dunderboda. Efter leden så finner man flertal gamla spännande torpruiner, Lagges, Dunderboda, är namn som sätter fantasin i rörelse.
Hans förkärlek för kvinnosysslor och kvinnoklädsel; "ansåg mig även uti den kunna spela en lyckligare roll och lättare komma åt penningar" Han gick långa tider klädd som kvinna, och utan tvivel var han vad vi i dag kallar "transvestit" – ett okänt begrepp på 1700-och 1800-talen.
Vi kommer fram till en bäck som rinner igenom skogen här kan vi villa lite och hundarna kan dricka vatten hur bäcken.
Vi går över två plankor som ligger över bäcken.
Men då passar Aston och Ida på att hoppa i bäcken.
Jag låter dom leka av sig innan vi vandrar vidare.
Vi fortsätter och plötsligt så ser jag ett fallfärdigt hus mitt i skogen vi har kommit fram till Ruckelbo där Lasse-Maja lärdes sig allt om lås av en smed.
År 1804, 19 år gammal, kom Lasse-Maja till Stockholm första gången, och där påbörjades en stöldturné genom landet. Flera gånger greps han, men lyckades oftast rymma. Efter att, tillsammans med två kumpaner, ha stulit kyrksilvret i Järfälla kyrka den 8 februari 1812 (församlingskyrka i Järfälla församling), dömdes Lasse-Maja av Sollentuna häradsrätt i Barkarby tingshus i Järfälla socken till livstids fängelse.
På Karlstens fästning kom Lasse-Maja att bli en privilegierad fånge på grund av sin uppfinningsrikedom. Ryktet om Lasse-Maja spreds över landet och han såg till att det infördes turistresor för göteborgarna till fästningen. I göteborgstidningarna förekom det annonser om att åka och titta på fångarna på Marstrand. Genom att sälja föremål och berätta historier mot betalning kunde han få in viktiga summor då fångarna tvingades att köpa mat och andra förnödenheter på fästningen. Eftersom Lasse-Maja framför allt arbetat i kvinnoyrken hade han fått goda kokkunskaper. Detta kunde han utnyttja under sin tid på fästningen, som han under stora delar av sitt straff avtjänade som kock.
 
En bokhandlare vid namn Zacharias Theodor Björck hjälpte Lasse-Maja att komma igång med skrivandet och 1833 utkom Lasse-Majas självbiografi Den vidtberyktade Äfventyraren Lasse-Maja. Mest populär blev den andra upplagan som gavs ut 1840 under titeln Den byxlöse Äfventyraren. Det har blivit den svenska självbiografi som getts ut i flest upplagor genom tiderna.Under 1800-talet gav Lasse-Majas självbiografi upphov till en mängd omarbetningar och kortare berättelser, som såldes som skillingtryck. 
Efter 26 år (1839) slapp han ur fängelset efter att ha blivit benådad av Karl XIV Johan 1838. Enligt sägnen berodde strafflindringen på att han imponerat på kungen med sin kokkonst, men den verkliga orsaken var sannolikt den popularitet som självbiografin väckt.
Efter fängelsetiden reste Lasse-Maja omkring i Sverige och berättade om sitt liv. Däremellan bodde och arbetade Lasse-Maja på en egen gård utanför Arboga. Där dog han 1845 efter att ha varit svårt sjuk de sista åren. Han begravdes utanför Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga.
 
 
I bergslagen är han en legend, tjuven som stal från dom rika och gav till dom fattiga. På många håll i trakten utpekas hans gömställen och skattgömmor.
 
Vid hans födelsekyrka i Ramsberg finns en minnessten över Lasse-Maja med inskriptionen
I Ramsberg hans vagga
I Arboga hans grav 
 I rättsprotokollet hans minne
Här slutar våran resa idag, vi ses snart igen! 
Hej så länge! 
 
 
 
 
 
3